Birgitta Ohlsson (L): Vi måste stärka stödet till kvinnor i konfliktområden

Starka filmer med ett starkt och viktigt budskap förtjänar en stor publik. I veckan visade jag och Liberalerna i samarbete med Edge Entertainment filmen Agnus Dei i Riksdagens förstakammarsal.

När filmen börjar har andra världskriget efter sex fruktansvärda år tagit slut. Men i Polen är helvetet långt ifrån över. Den unga läkaren Mathilde har kommit till landet för att i Röda korsets regi hjälpa skadade franska medborgare. Men av en jämnårig nunna blir hon indragen i en mörk hemlighet. Sovjetiska soldater tog sig vid krigsslutet in i klostret och stannade i flera dagar. Minst sju nunnor är gravida.

När Röda Arméns trupper intog Polen, Tyskland och andra länder i andra världskrigets slutskede, våldtogs flera miljoner kvinnor och flickor. Men berättelsen om de polska nunnorna skulle lika gärna kunna utspela sig i vår tid. Från 1990-talet, då kvinnokroppen blev ett slagfält på krigets Balkan, eller i folkmordets Rwanda. Åren efter millennieskiftet i folkmordets Darfur. Eller i detta nu då en 9-årig flicka säljs som sexslav för 1452 kronor av islamisterna i terrororganisationen Daesh.

Vi vet att kvinnor och flickor alltid drabbas allra hårdast i konflikter. Nunnorna i Agnus Dei brottas framförallt med skammen. Många förlorar efter de traumatiska händelserna sin tro och vill lämna klostret, men har ingen annanstans att vända sig.

Skam och heder gör ofta att de som våldtas stöts bort från familjen och samhället. För mig är det därför självklart att flickor och kvinnor som utsatts för sexuell krigsföring bör de prioriteras som kvotflyktingar. Det gäller också de barn som föds som resultat av våldtäkt.

Men i en värld där knökkonservativa män och religiösa fundamentalister på sina håll har ett stort inflytande på utrikespolitiken är det ensamt att driva frågorna om sexuell och reproduktiv hälsa. Det gäller inte minst i konflikter.

Som presidentkandidat lovade Hillary Clinton att se över de regler som hindrar amerikanskt bistånd går till familjeplanering som aborter – också för kvinnor som våldtagits eller varit sexslavar. Efter Donald Trumps vinst i det amerikanska presidentvalet blir det ännu viktigare att progressiva länder som Sverige ökar stödet exempelvis till sexuella och reproduktiva rättigheter.

Under 2016 har Sverige valts in i FN:s säkerhetsråd. Som det enda landet med en uttalat feministisk utrikespolitik måste vi därifrån verka för att förbättra kvinnors utsatta situation.

Jag vill att Sverige arbetar för att stoppa sexuellt våld i väpnade konflikter, och för att straffriheten för sådana och andra brott mot kvinnor och flickor avskaffas. Det kommer att krävas fler internationella insatser för att skydda flickor, men också att deltagande personal utbildas i genuskunskap, framför allt säkerhetsrådsresolutionerna 1325 och 1820 för skydd till kvinnor i konflikter.

Särskilt akut är det att regeringen ställer sig bakom vårt förslag att upprätta en fond upprättas för de kvinnor och barn som skadats av Daesh. De flickor och kvinnor som utsätts för det grymma sexuella våldet behöver psykologisk och medicinsk vård. Att de snabbt får hjälp av verklighetens ”Mathilde” är helt avgörande för deras överlevnad. Här kan Sveriges feministiska utrikespolitik på riktigt göra skillnad.

Birgitta Ohlsson,
Utrikespolitisk talesperson och riksdagsledamot, Liberalerna