Jag kommer få sparken.
Inte för att jag har gjort fel eller misskött mig på jobbet.
Jag tvingas bort för att jag kämpar för att lag och kollektivavtal ska följas på min arbetsplats.
Som fackligt förtroendevald har jag fått lära mig om rätt och fel.
Jag vet att det är min chefs ansvar att se till att vi anställda har en god arbetsmiljö. Mitt ansvar som skyddsombud är att se till att om vi löper allvarlig risk att skada oss eller må dåligt på arbetet så ska jag ha en dialog med chefen som ska åtgärda problemet.
Men när jag tar mitt ansvar så är det jag som straffas.
Så här går det till inom hotell- och restaurangbranschen år 2016.
Vi är kameraövervakade på Elite Hotell. Över femton kameror har vi på hotellet. De är riktade mot oss men också våra gäster. Min chef har upplyst mig att hen följer vara steg jag tar som förtroendevald. Att de har har full kontroll över mig genom kamerorna. Varje samtal jag har på jobbet riskeras att spelas in. Vår föreningsfrihet kränks varje dag genom det.
Alla som vistas på hotellet får sin personliga integritet kränkt, anställda men också gäster, de flesta utan att de känner till det. För det saknas skyltar och information om kameraövervakningen. Dessutom saknas tillstånd ifrån Länstyrelsen, att förhandla med facket det har man också struntat fullständigt i.
PUL, personuppgiftslagen är som om den inte existerar på vår arbetsplats.
Jag har fått en skriftlig varning från arbetsgivaren, för att jag tog min lunchrast 11.30 till 12.00.
I varningen står det att jag ska äta 11.00, men på mitt schema finns ingen rast inskriven 11.00, utan den rasten måste jag ju ta när det passar i förberedelserna. Nämnde jag att de påstår att det här skulle ha hänt den 19 september? Ändå kom varningen i slutet av november.
Kan det bero på att jag samma dag som varningen kom, blev tvungen att som skyddsombud lade en begäran om arbetsmiljöåtgärd med stöd av 6 kap. 6a § arbetsmiljölagen eftersom det var allvarliga halkrisker i baren?
Tidigare under månaden hade jag också tvingats ta beslut om skyddsstopp, då det fanns risk för att en rostfri bänk i köket skulle bli strömförande. Vid inspektion av Arbetsmiljöverket och Elsäkerhetsverket visade sig flera allvarliga risker, bland annat otillräcklig jordning av en spis.
Det är mycket vatten i ett kök, du kan nog tänka dig vad som skulle kunna hända om någon tar tag i en strömförande yta. Ändå höll köket öppet, mat lagades och serverades, trots skyddsstoppet och trots att det bröt mot lagen.
Chefen sa redan vid det första skyddsstoppet att jag inte skulle bråka, eftersom det skulle få allvarliga konsekvenser för mig personligen.
Det är alltså viktigare för honom att maten kommer ut på borden än att de som lagar och serverar maten riskerar livet på jobbet.
Nu kommer chefen med benägen hjälp av advokater, förbundsjurister ifrån arbetsgivarorganisationen Visita, hävda att jag har stora samarbetsproblem och därför kommer de vilja ge mig sparken.
Mitt fackförbund, HRF, Hotell- och Restaurangfacket, bestrider det tillsammans med mig. Det är ju inte sant.
Jag vill bara att jag och mina kollegor ska ha det vi har rätt till, en trygg och säker arbetsmiljö, där kollektivavtalet vi gemensamt kommit överens om följs och där svensk lagstiftning respekteras.
Troligen kommer Visita föreslå att vi tar det i Arbetsdomstolen – men samtidigt kommer de erbjuda mig en summa pengar mot att jag istället säger upp mig själv. Då kommer jag slippa bli svartlistad i branschen, brännmärkt som bråkstake och därmed inte kunna tjäna mitt levebröd.
Min avskedsansökan blir därmed min enda chans att kunna hitta ett nytt jobb.
På papperet säger jag upp mig frivilligt, i praktiken tvingas jag i väg.
Känns det rättvist att det kan gå till på det här viset i Sverige idag?
Lars-Robert Nordin,
Skyddsombud, klubbordförande och aktiv socialdemokrat
--
Läs även den här artikeln av Cahit Tuluk, som blev sviken av facket när han behövde dem som mest.