Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Gabriella, 41: Busschauffören gjorde att jag skadade mig – men jag får inte ens en ursäkt av SL

- 19/01/2017, 09:56
1 av 4

Janerik Henriksson/TT/Privat/Privat

2 av 4

Janerik Henriksson/TT

3 av 4

Privat

4 av 4

Privat

"Bra att veta ifall din bebis flyger ur sin barnvagn nästa gång ni åker buss, om en höggravid kvinna ramlar eller om morfar far i golvet".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Tänker att det här angår alla som åker kollektivtrafiken i Stockholm. För 2,5 månad sedan var jag med om en olycka på buss 57. Skulle bara åka en station från Skanstull till Eriksdal eftersom det spöregnade.

Föraren körde hackigt och tvärnitade och jag ramlade och slog i huvudet trots att jag höll i mig i en stolpe på bussen. Det var endast en annan passagerare som hjälpte mig upp. Inte ett ord från chauffören.

Har anmält som man ska på SL:s hemsida, blev sedan hänvisad till Keolis skadeavdelning och ringde dit. De skickar papper för att jag ska göra en redogörelse en gång till. Skickar min redogörelse och bildbevis och sen händer inget.

Jag ringer och frågar vad som händer och får svaret att chauffören inte medger att det har hänt någon olycka. Jaha ja. Jag pushar ändå på och efter två samtal till så skickar Keolis mitt ärende (hade fallit mellan stolarna, minsann).

Sen fick jag i förra veckan ett brev från försäkringsbolaget Protector om att jag ska skriva en till redogörelse för händelsen. Känns ju rätt Kafka-artat att skriva samma redogörelse flera gånger som ingen verkar bry sig om ändå.

Så jag ringer dem. De menar att det bästa är att sitta ner och ha bälte om man åker buss men såvitt jag vet finns det inte bilbälte på bussarna i stan. Jag drar min story igen och frågar om hon har sett bilden jag skickade till Keolis. Ja, jo det hade hon. Okej, då har de sett bildbevis åtminstone.

Idag fick jag ett brev från Protector: Nej, de kommer inte ersätta mig med någonting eftersom ord står mot ord. Kanske slog jag mig själv i ansiktet för att det är kul? Men jag kan ju alltid överklaga (till samma enhet som har givit avslaget) eller jag kanske kan använda min egen försäkring.

Det är det här som förefaller märkligt i min värld; det är alltså mitt eget ansvar om jag åker buss och ramlar. Jag betalar för en tjänst som lovar att föra mig från punkt A till punkt B men om något händer får jag skylla mig själv. Eller förlita mig på att föraren är en ärlig människa.

Själv likställer jag detta som att åka svarttaxi; jag betalar för att åka någonstans men om något händer är det mitt eget ansvar, right? Finns ingen att ställa till svars för att jag valde att åka med en bil som inte är registrerad hos ett företag.

Nu undrar jag; hur många skulle orka att ens fullfölja den långa och tradiga pappersexercis (utmattningsmetoden) för att sen ändå på förhand veta att det inte ens kommer komma en ursäkt?

Jag kan inte vara den enda som råkat ut för detta i Stockholmstrafiken. Bra att veta ifall din bebis flyger ur sin barnvagn nästa gång ni åker buss, den höggravida kvinnan ramlar eller morfar far i golvet. Eller vem som helst egentligen.

Och lattjo att priset på månadskortet precis har höjts. Vad är det jag betalar för? Inte är det säkerhet. Det här rör oss alla som dagligen färdas i den kommunala kollektivtrafiken i Stockholm.

Skulle vara intressant att veta hur stort mörkertalet är och varför det ska vara en sådan lång och utdragen process för att få ett besked om de tar ansvar för situationen eller inte.

I mitt fall; inte ens en ursäkt.

Gabriella Marder