Beteendevetare: Alkoholism är inte en sjukdom – ingen tvingar dig att dricka
Emelie Lagerborg: "Ingen tvingas att dricka en flaska vin varje kväll. Men om vi fortsätter att kalla det för en sjukdom slipper vi ta ansvar."
Emelie Lagerborg är en 25-årig beteendevetare från Malmö.
Läs hennes blogg therapystreams.blogg.se
Blir trött varje gång jag läser att folk benämner alkoholism som en sjukdom eller en diagnos. Alkoholism som vi kallar det är inget annat än ett beroende som vi aktivt har valt in i våra liv.
"Jag drack för att jag var sjuk".
Ingen blir tvingad att dricka en flaska vin varje kväll. Men om vi fortsätter att kalla det för en diagnos/sjukdom som plötsligt "drabbade" oss slipper vi ta ansvar för våra egna destruktiva val.
Vad det egentligen handlar om är en flykt från oss själva och från nuet där vi behöver ta till något för att slippa känna.
Detta något hade lika gärna kunnat vara sex, mat, spel eller en relation. Snacka om att ta bort alla chanser att utvecklas om man ger upp makten för sitt välmående till något utanför sig själv. Det är därför jag inte riktigt köper 12 stegsprogrammet heller.
1. Vi erkände att vi var maktlösa inför alkoholen, att vi förlorat kontrollen över våra liv.
2. Vi kom till tro på en kraft starkare än vår egen, kunde hjälpa oss att återfå vårt förstånd.
3. Vi beslöt att lägga vår vilja och vårt liv i händerna på Gud, såsom vi själva uppfattade Honom.
Först ger du upp makten över ditt liv till alkoholen och nu till Gud? (Samma sak i en annan kostym). Om något så borde vi lära ut motsatsen, vilken makt vi faktiskt har.
Om man själv inte är den som har makten över sitt liv och ansvaret fortfarande ligger någon annanstans är det inte konstigt att många tar återfall.
Då är man inte beredd att ta fullt ansvar själv och då blir ett hållbart resultat jäkligt svårt. Varför? För det är lätt att ge sig hän till något man tror är större än en själv nästa gång det knackar en på axeln.
Om du dessutom fortfarande tillämpar samma metod för att bli kvitt ditt problem 25 år senare, fungerar det verkligen då?
Vad skulle hända om vi istället vågade lita på att vi själva hade svaret på vad som funkar och vad som inte funkar för oss så att vi inte riskerar att bara blint följa andra människors väg. Så länge man fortsätter att identifiera sig med något kommer man aldrig att bli fri: "Jag är nykter alkoholist".
Nä, du är någon som desperat försökte fylla dina grundläggande behov på ett destruktivt sätt genom att dyka ner i ett beroende. Men om du idag är en sund människa som hittat tillbaka till dig själv, slutat dricka och mår bra så är du bara du. En hälsosammare version av dig.
Vi är alla projekt i ständig utveckling och vår identitet är därför flytande. Du är vad du tänker om dig själv. Om vi slutar att tvångsmässigt blanda in vårt förflutna i det vi är idag genom att låta det begränsa oss i nuet.
Vi säger inte att någon som varit i en destruktiv relation och varit medberoende är sjuk. Ändå är syftet samma sak "Jag mår inte bra i mig själv så då försöker jag fixa det genom att distrahera mig, fylla mitt hål med något utanför mig själv".
Plötsligt har detta något blivit källan till vår lycka, så Gud förbjude om den saken lämnar oss eller tas ifrån oss. Vi behöver ju den nu för att må bra.
Kallar vi alkoholism för en sjukdom kommer vi aldrig kunna ta i den grundläggande orsaken till problemet. En människa som mår bra i sig själv känner inte behovet att dyka ner i ett beroende, kom ihåg det.
