Min slöja gör att jag slipper vara slav för skönhetsindustrin

Denna häxjakt på den muslimska slöjan är alldeles hårresande, i dubbel bemärkelse! Hur kan en tygbit som täcker mitt hår vara så provocerande?

Så laddat med så mycket agg och hat, av människor som aldrig ens gått en dag i mina skor, eller i detta fall, min slöja?

Svaret är i det stora hela ganska simpelt: dessa människor blir inte provocerade av att jag täcker mig hår, det blir provocerade av att jag inte faller för samhällets normer och vanföreställningar om den moderna kvinnan och hennes utseende.

Att jag inte faller för objektifieringen av kvinnan som sexsymbol med utmanande kläderna, hår som flänger i vinden och spackel som förnyar hennes utseende.

Att jag helt enkelt avstår från att vara en slavinna för modeindustrin. Och att jag gör det frivilligt dessutom verkar ju vara helt omöjligt att acceptera.

Det retar människor ända in i hårbotten att jag som kvinna valt att tacka nej till allt det som "Paris fashion week" erbjuder mig, att jag som stark, självständig och europeiskt född kvinna själva valt att täcka mig trots att hela västvärlden skriker "nej, ju mindre du har på dig desto bättre".

Ännu värre är det när det fattas beslut som lägger oss i ett fullständigt exil från samhället i hopp om att vi ska "inse" förtrycket vi lever i och lämna det.

Men vem har sagt att EU domstolen får föra min talan? Har någon av dem burit hijab med glädje, stolthet och vilja någon gång? Förstår dem hur djupt rotat denna tygbit är i den muslimska kvinnas liv?

Denna tygbit är inte till för att provocera, utan är en symbol för hängivenhet, kärlek och respekt till den övertygelse som jag har om livet.

Så säg mig världen, varför kan jag inte få bära den i fred?

Mrs Coskun