Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Sluta ge mig dåligt samvete för att jag inte vill amma mitt barn

1 av 3

Privat/TT

2 av 3

TT

3 av 3

Privat

Debatt | 05/04/2017 08:34

Therese Lennström: "Dessa pushande mammor och läkare som säger 'alla barn ska ammas' har nästlat sig in i mitt huvud".

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Att amning är ett känsligt ämne är det nog ingen mamma som har missat. Ibland är man nästan rädd för att prata om sin egen syn på amning för att inte få en massa negativa kommentarer. Jag kämpade med amningen sedan den dagen min dotter kom till världen.

Jag lyckades få mjölkstockning två gånger under en väldigt kort period och den sista slutade med inflammation i båda brösten och en kur med antibiotika. Jag hade så hög feber och världens frossa att jag inte visste vart jag skulle ta vägen.

När det sen visade sig att min dotter inte gick upp i vikt när allt detta hände bröt jag ihop. BVC sa till mig att först amma på det bröstet som gjorde ondast, sedan det andra samt ge ersättning efteråt. Jag tyckte det kändes så krångligt och jobbigt.

Fick även tips om att köpa både de ena och de andra för att få igång mjölkproduktionen igen då den stannat av all antibiotikan. De på BVC ville självklart att jag skulle fortsätta amma trots all denna smärta och komplikationer jag fick stå ut med.

När jag sedan var hemma i lugn och ro för att tänka bestämde jag mig för att sluta amma. Jag hann aldrig njuta av den första tiden med min första dotter då jag inte alls mådde bra av amningen, men det tog ett tag för mig att förstå att det berodde på amningen. Detta började gå åt samma håll.

Jag hade först ångest över att jag hade lagt ut så mycket pengar på dyra amningsbh:ar, salvor, amningsskydd, bröstpumpar och dyra Medela flaskor (som alla rekommenderar).

Min sambo fick påminna mig om och om igen att det bara är pengar och hur jag mår är viktigare. Vilket är sant men där och då fanns inte det i mitt huvud.

Vart kommer alla skuldkänslorna ifrån? Till vem känner jag skuld för att jag väljer att sluta att amma mitt barn? Min dotter är helnöjd med ersättning och blir mätt, jag slipper smärtan och min familj slipper se mig gråta av smärta varje gång jag ska amma.

Så hela familjen mår bättre av mitt beslut men ändå lyckas dessa skuldkänslor ta plats i mitt hjärta och jag fylls av ånger. Varje gång någon frågar "Ammar du?" känner jag mig tvungen att förklara VARFÖR jag inte ammar även fast de inte frågar.

Att dessa pushande mammor och läkare som säger "alla barn ska ammas" har nästlat sig in i mitt huvud. Jag som annars är stark och inte viker mig för någon har svårt att bara säga "Nej, jag ammar inte och det är mitt val".

Idag är jag stolt över mitt beslut, jag har slutat att amma och mitt barn får ersättning och det är bland de bästa besluten jag gjort. Jag mår bra, mitt barn mår bra och hela min familj mår bra. Jag tänker dock alltid på de mammor som nu går genom samma sak som jag blev tvungen att göra.

Varför kan inte alla acceptera att det är var och ens beslut att amma eller inte. Om man vill amma tills att barnet är 2 år så gör det, om du inte vill amma överhuvudtaget så gör inte det.

Att man ska behöva känna att man går emot BVC och alla "ammande mammor" är så fel. BVC borde stötta mammans val från dag 1 utan att ställa en massa onödiga och dömande frågor! Vi mammor borde stötta varandra i våra beslut och dela med oss oavsett syn på amning.

Idag vågar jag tala öppet om att inte amma utan att skämmas men det tog ett bra tag innan jag kom hit.

Therese Lennström

Känner du igen dig?