1 av 3
- Foto: Privat/TT
2 av 3
- Foto: AP
Rebecca Weidmo Uvell
3 av 3
Rebecca Weidmo Uvell - Foto: Privat

Att ta cykeln istället för bilen är inget val – det är en klassfråga

Rebecca Weidmo Uvell: "För de som inte har pengar är cykeln och kollektivtrafiken inte ett trendigt livsstilsval utan något de tvingas till".


Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Miljöpartister, vänsterfeminister och även den ”feministiska” regeringen har utmålat bilen till någon sorts kvinnofiende, ett verktyg i den feministiska kampen. Men det är både slappt och historielöst och har ingenting med verkligheten att göra.

De beskriver en verklighet där kvinnor inte åker bil utan väljer cykeln när bilen i själva verket är en feministisk symbol. När Göran Persson beskrev sin barndom i sina memoarer lyfte han särskilt fram bilen som på 50- och 60-talet blivit så billiga att även arbetarklassen hade råd att skaffa en.

Vyer som vidgades och inte minst att även människor med små inkomster plötsligt kunde åka på semester. Min egen mamma, född liksom Persson, på 40-talet, sa under hela min uppväxt att jag måste ta körkort.

För att jag inte skulle vara beroende av en man som kör. Om bilen är helt oviktigt för kvinnors frigörelse, varför använder samma bilhatande feminister argumentet att saudiska kvinnor inte får köra bil som ett exempel på det enorma förtryck de utsätts för?

Enligt den Resvana-undersökning som Trafikanalys gör varje år hittar man inte heller belägg för att kvinnor cyklar mest. I åldern 25 till 34 år stämmer det, då cyklar kvinnor något mer än män. Sedan cyklar män och kvinnor lika mycket, tills männen drar ifrån i 45-årsåldern.

Faktum är att män reser mer när det gäller alla trafikslag, såväl kollektivt och cykel som med bil. Visst står fler män än kvinnor som ägare till bilar men det vet alla som lever i en relation inte säger något alls om vem som använder den. I själva verket har många utanför städernas citykärnor två bilar, även i Stockholms villaförorter.

Många av den stora majoritet som inte bor i storstäderna är helt beroende av bilen, inte minst kvinnor. Bilen innebar en revolution för klassresenärerna på 50-talet.

Vem kunde anat att samma socialister som hyllade den då skulle ägna stora delar av sitt politiska liv bara 60 år senare åt att försöka förbjuda den?

Jag som tillhör den stora andel kvinnor i Sverige som gillar att köra bil och den frihet det innebär är väldigt less på att klumpas ihop med cykelälskande hippies på Södermalm av ett gäng lurviga miljöpartister som avskyr allt som inte är cykel.

När miljöminister Karolina Skog använder kvinnor som skäl till varför hon vill begränsa bilen utgår hon helt felaktigt från att det finns något kollektiv kvinnor som liksom hon hatar bilar. Skog hatar bilar. Jag älskar bilar.

Vi är båda kvinnor. Det är ett ohederligt argument att påstå att det är på grund av jämställdhet. De som till skillnad från vänsterfeminister är intresserade av riktigt jämställdhet och inte saker som låter bra i media förstår nämligen att bilen fortfarande är en klassmarkör. Alla har inte råd att ha bil och det är det första folk skaffar när de äntligen har råd.

För att bilen inte framför allt är ett transportslag. Bilen är frihet. Cykla för skoj kan Skog och andra höginkomsttagare välja att göra men för de som inte har pengar är cykeln och att åka kollektivt inte ett trendigt livsstilsval utan något de tvingas göra.

För att de inte har bil. Stå för att ni vill förbjuda bilen för att ni hatar bilism och låt bli att låtsas som om det har något med jämställdhet att göra.

Rebecca Weidmo Uvell,
Borgerlig opinionsbildare och feminist

/
Bil
/
/
De senaste nyheterna direkt i din inkorg!
Håller du med?
Tack för din röst!
Artikeln kommer att lagras på Nyheter24.se, i en artikeldatabas eller motsvarande.