Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

Det är Björn Ranelid som borde utveckla sitt språk – inte ungdomarna

Martin Roxvret tycker att Björn Ranelid är bakåtsträvande
1 av 4

Martin Roxvret tycker att Björn Ranelid är bakåtsträvande

Privat/TT/TT

2 av 4

Nora Lorek / TT NYHETSBYRÅN

Björn Ranelid anser att det svenska språket förstörts
3 av 4

Björn Ranelid anser att det svenska språket förstörts

TT NYHETSBYRÅN

Martin Roxvret
4 av 4

Martin Roxvret

Privat

Debatt | 27/04/2017 15:00

Martin Roxvret: "Att avfärda denna språkliga förändring är på gränsen till ignorant."

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

I en debattartikel i Expressen, med rubriken ”Avbryt genast det svenska språkets förfall” menar författaren och språkväktaren Björn Ranelid att det svenska språket urholkas.

Han ondgör sig över förkortningar som ”mellis” och ”Mellon”, och användandet av engelska ord och uttryck är företeelser som får falla under Björns bila.

”Språkets marodörer och vandaler tar inget ansvar för texter som skall lämnas över till kommande generationer. Skönheten, variationen och uppfinningsrikedomen i ordets värld existerar inte längre för dem.” skriver Ranelid och menar på att språkets nyanser suddas ut.

Visst är det så att i dagligt tal och skrift ter sig språkbruket tämligen ofta något förenklat; något jag tror oftast beror på att tiden och orken inte räcker till för att föra lunchsamtal eller sms-konversationer på ”Ranelidska”.

Kritiken som Ranelid framför är på inget sätt unik. Det hör de äldre generationerna till att på ett konservativt, och snudd på dumdristigt, sätt förfäras och förfasas av ungdomens ”obildade och banala” språk. Men att avfärda denna språkliga förändring är på gränsen till ignorant.

Vi lever i en global värld där allt fler dagligen stöter på andra språk och där språkkontakt uppstår. När detta sker regelbundet läggs grunden för att lånord och kodväxling uppstår.

Det sker således av nödvändighet för att vi lättare och snabbare ska förstå informationen och kan bidra till minskade motsättningar till följd av språkförbistring.

Vi får heller inte glömma att idiomatiska uttryck ganska ofta ses i skönlitterära verk och facklitteratur. Jag delar Ranelids önskan om ett språk med stor bredd och nyanser. Men i kontrast är jag övertygad om att vi uppnår ett mer dynamiskt och relevant språk när det utvecklas och således undviker förfallet. 

Det finns ett gammalt ordspråk som passar bra här: ”På rullande sten växer ingen mossa”. Det kan tolkas på två sätt; antingen som att genom att vara i ständig rörelse kommer du aldrig förkovras och utvecklas, eller att du genom ständig rörelse håller dig relevant och utvecklad.

Jag överlåter åt Ranelid och andra språkkonservativa att tolka det som de vill.

Martin Roxvret

Håller du med?