Män, sluta tro att ni kan köpa min uppmärksamhet med öl

Går in i en bar. Känner blickarna på en gång. Korta shorts, då kan man stirra orimligt mycket, tänker de. Ensam tjej. Allmän vara för dem att äga rättigheter över. Rätten att finnas på allmänna platser på lika villkor, tänker jag alltid. 

Känner det extra mycket idag. No-fucking-body puts baby in a corner, tänkte jag och slog mig ner i mitten. Beställer in en öl och känner hur han klär av mig med blicken, han där bredvid. Jag väljer att skita i det och drar på mig mina lurar och börjar skriva på en grej i min telefon. 

Fullt fokus. Kall bärs. Bra dag igen. Och efter ett tag dyker det upp en likadan öl jag just druckit ur framför mig, och jag kollar upp och han har köpt den och jag säger "Alltså nej men du, det är lugnt". 

Han insisterar, kroppsspråk som visar att han är chill, det är inget, ville bara ge dig den, varsågod. Och jag säger okej, tack då. Fortsätter leva i mina lurar och skriva. Rör inte ölen. Den påminner mig om det patriarkatet lärt mig. 

Män köper saker åt oss, "Åh, men tack så mycket för att du tror att min uppmärksamhet går genom att ge mig något så jag ska känna tacksamhetsskuld och bli tvungen att prata med dig, fast jag tydligt visat att jag inte vill". 

Efter en stund kommer han bakom mig och häller upp ölen i glaset. Jag tittar bara på honom med kyla. Lurarna åker definitivt inte av. Jag väljer att dricka upp bärsen med känslan av att jag inte lovat någon något, inte ens några ord. 

Jag tänker inte bli mutad men kommer knappast wastea en bärs på en oskön dude. Jag har karaktär och mamma lärde mig att prioritera rätt. 

Efter ett tag petar han plötsligt på mig. Jag tittar upp väldigt irriterad och ser hur han pratar. Tar av lurarna och säger "VA?!" och får höra "You are very beautiful" och jag vet att han förväntar sig att jag ska bli smickrad. 

Så jag tittar på honom med en blick av total tomhet och efter en väl vald konstpaus säger jag "Thanks?". En påminnelse om att jag fortfarande har kontrollen. Sen säger han "You don't need to think, you are so beautiful. Just have to smile".

Jag slängde inte sönder flaskan i hans skalle mer än mentalt. Och blev påmind om att vi har lång väg kvar att vandra, innan min kropp har samma friheter som en mans.

Ida Boija