Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
458
reaktioner idag

Jag har en ovanlig fobi – nu vill jag hjälpa dig som också lider

Linnea Nilsson: "Jag ville inte följa med utomlands, inte följa med klassen på skolresa, inte åka karuseller, inte äta mat på restaurang".

Linnea Nilsson tycker att vi måste bli bättre på att prata om psykisk ohälsa.

Linnea Nilsson

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Idag mår unga sämre än någonsin. Media talar om för oss hur vi ska öka självförtroendet, bli vårt bästa jag, leva i nuet och ta makten över våra liv. 

Men media talar också om för oss hur vi ska se ut, vad vi ska äta och vad vi inte ska äta, hur man blir framgångsrik, vilka kläder som är inne och ute och hur många steg vi ska gå per dag. Det minsta vi kan göra är att prata om det.

För er som inte vet så klassas psykisk ohälsa idag som en folksjukdom. Det är alltså lika vanligt att folk sjukskriver sig på grund av stress och utmattning som det är att få ett hjärt- och kärlsjukdomsbesked. Eller som det är att ha diabetes. Alla har någon gång känt av ångest, vissa mer, andra mindre.

Men varför vågar vi inte lyfta ämnet? Jag vet, vi är en god bit på väg men vi har också långt kvar. I dagens samhälle där sociala medier styr vår vardag kan jag inte vara mer tacksam över att det finns Instagramkonton, Facebookgrupper och poddar som pratar öppet om psykisk ohälsa och om att älska sig själv. De tar upp kampen om att prata fritt om ett, för många, känsloladdat ämne.

Jag har så länge jag kan minnas upplevt ångest. När jag var runt tio år trodde jag att det var något fel på mig. Jag var så ofantligt rädd för att kräkas och att se andra kräkas att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. 

Jag ville inte följa med utomlands, inte följa med klassen på skolresa, inte besöka sjukhuset, inte åka karuseller, inte äta mat på restaurang. Ja, listan kan göras lång. Där jag eller någon annan riskerade att kräkas ville jag inte vara.

Men vem tycker om att kräkas, tänker ni väl nu? Det gör nog ingen. Och det är här min kamp för att prata öppet kring ångest börjar. 

Att få folk att förstå att det är en stor skillnad i att tycka att något är obehagligt jämfört med att ha en fobi. Den har till och med ett namn också, emetofobi. Ett ord som ger mig så många känslor.

Idag är jag nyss fyllda 21 år och jag har minst sagt klättrat uppåt på självförtroende-stegen. Jag tror inte att någon som känner mig inte vet om min fobi. Jag vågar med andra ord berätta om den för alla jag träffar. 

Visserligen finns fobin kvar, och det i ganska hög grad. Men nu kan jag hantera den på ett bättre sätt och jag vet vilka situationer jag klarar av och inte.

För ett par månader sen hände det största ögonblicket för mig i min kräk-karriär. Jag fick möjligheten att gästa en av Sveriges största poddar, Ångestpodden

Vi ägnade ett helt avsnitt åt att prata om emetofobi, och jag fick dela med mig av mina erfarenheter och tankar. Jag pratade också mycket om att det inte bara är jobbigt att ha en fobi, utan att den har stärkt mig otroligt mycket också.

I skrivande stund håller även jag och min kära vän på att starta upp projektet "Ditt liv är nu", där vi också vill ta kampen kring att prata om psykisk ohälsa, och peppa människor till att ta makten över sina liv. Genom bland annat föreläsningar och sociala medier vill vi nå fram med vårt budskap.

I grund och botten tror jag att det handlar om att inte vara rädd för att prata om det. Jag vill inte att någon ska gå runt med en otäck känsla och ont i magen bara för att man inte vågar öppna sig och berätta. 

Vi som kan, vill och vågar ta kampen kring att prata om psykisk ohälsa måste göra det. Både för oss själva, men också för att hjälpa andra där ute.

Tack till Ångestpodden som ville ha med mig som gäst. Tack till världens bästa Elin som ville hoppa på "Ditt liv är nu"-projektet. Tack till alla andra där ute som varje dag kämpar med att bryta tabun kring psykisk ohälsa. Vi får inte ge upp den kampen.

Linnea Nilsson  

Håller du med?

Mer:

Alexsandra, 24: Hur många ska ta sina liv innan vi bryter tystnaden?