Om någon i din närhet lider av utmattningssyndrom – läs detta!

Jag möts oftast av förståelse för min sjukdom av både anhöriga och vänner. Men jag har förstått att det inte är så för alla. Därför skriver jag den här texten. 

Kanske kan någon av er därute som inte får förståelse känna stöd i min text. Kanske kan någon visa upp den för någon runtomkring som inte förstår hur det känns att ha utmattningssyndrom, depression och ångest. 

Någon som inte förstår hur komplext det är och hur det förhindrar många av de aktiviteter som man dagligen klarar av som frisk. Någon som inte förstår hur begränsad förmåga och uthållighet man har när man är sjuk.

Ofta säger jag att jag är trött för att det är det enklaste svaret när någon frågar hur jag mår. Det är vad den här texten ska handla om. Vad det egentligen innebär när man är "trött".

Värk i kroppen. Mag- och tarmproblem. Sömnstörning. Trötthet och energilöshet. Minnesstörning. Koncentrationssvårigheter. Skuldkänslor. Nedstämdhet.

Det är några av bekymren jag har när jag säger att jag är trött, men tyvärr är listan så otroligt mycket längre än så. En anledning till det stavas samsjuklighet. Alltså flera sjukdomar samtidigt; utmattningssyndrom, depression och ångest. 

Vad som hör till vad är nästan omöjligt att säga då allt ofta är som en enda härva. Vissa symptom har jag hela tiden, fortfarande, bara i olika styrka beroende på dagsformen. Andra symptom återkommer i varierande grad när jag hamnar i bakslag och svackor.

• Låga energinivåer (om än inte lika låga som förut). Blir lätt uttröttad. Måste vila i ensamhet dagligen. Blir trött både fysiskt och psykiskt (hjärntrötthet) av saker som händer omkring. Ljud, ljus, folk, samtal, trafik. Måste ofta sätta mig ner. Ingen vidare uthållighet i aktiviteter. Att umgås tar otroligt mycket energi.

• Klump/stryp/tryckkänsla i halsen.

• Magen fungerar inte så bra (IBS).

• Spända muskler och värk i rygg, axlar, hals och nacke (ibland nästan nackspärr).

• Glömsk/vimsig. Glömmer vad folk säger, vad jag ska göra, vad du sa eller vad jag själv har sagt, var jag är på väg, vad det nu var jag skulle skriva härnäst...

• Koncentrationssvårigheter när jag måste fokusera en stund.

• Nedstämdhet, om än betydligt mindre än tidigare, som kräver mediciner.

• Oregelbundna hjärtslag, hjärtklappning, hög puls, hård puls, som kräver mediciner.

• Tyngdkänsla i benen, över bröstet och axlarna.

• Svårigheter att strukturera upp saker. Korta planeringar går bra men när saker blir lite röriga eller sträcker sig över lite längre tid tappar jag bort mig och har inte längre koll på läget. Måste ta en sak i taget annars blir det inget gjort alls.

• Plötsliga stresspåslag (som jag hanterar bättre och bättre) även för små saker.

• Sömnsvårigheter som kräver mediciner.
  

• Symptomen ovan blir starkare.

• Matt i kroppen (ni vet som en sjukdomskänsla. Man känner att man håller på att bli sjuk men man kan inte riktigt sätta fingret på vad som är fel).

• Trögtänkt (hänger med sämre i det som händer runtomkring.)

• Hittar inte alltid rätt ord och måste därför ibland söka efter ord, eller så säger jag fel.

• Blir långsammare i både tanke och handling.
  

• Symptomen ovan bli ännu starkare.

• Får svårare att dra ner luften i lungorna och måste liksom hjälpa till att dra djupa andetag. Suckar och pustar och stönar, och det är inte för att jag är less utan för att jag har känslan av att inte få åt mig tillräckligt med luft.

• Får ofta lite ångest när jag blir trött men det är nästan alltid hanterbart nuförtiden vilket jag är tacksam för.

• Spända käkmuskler som gör ont, och ont i ansiktet liksom (lite som en början till bihåleinflammation. Under ögonen och ut mot öronen).

• Lite suddig syn.

  
  

• Alla symptom ovan ökar i styrka igen.

• Jag blir frusen/kallsvettas och blir lätt illamående.

• Får feberkänsla utan att ha feber på riktigt.

• Blir ostadig/lätt skakig på handen och liksom fumlig.

• Får yrsel/ostadighetskänsla (ungefär som när man försöker gå på en båt när det blåser lite grann).

• Får konstig (metallisk) smak i munnen.

• Orkar inte fokusera på att lyssna mer än några minuter, sen ser jag din mun röra sig men jag förstår inte riktigt vad du säger. Lite som om allt som händer, händer utanför mig och jag är i min egen lilla burk. Samma med läsning. Läser en stund sen märker jag att jag inte har en aning om vad jag läst och får börja om.

• Stakar mig i samtal.

• Det börjar krypa i bröstet och nacken och ångesten blir starkare.

• Känner mig nervös hela tiden.

• Känner mig lite mer deppig.

• Nära till gråt.

• Blir irriterad för allt och inget.

• Vaknar med stresspåslag i kroppen och har känslan av att jag har glömt nåt viktigt eller ska göra något stort som jag skulle bli riktigt nervös för. Lite som om man skulle ha en negativ resfeber eller vad man ska säga.

• Drömmer stressdrömmar och vaknar många gånger varje natt.

• Har huvudvärk redan när jag vaknar på morgonen.
  

5. Om jag inte lyssnar på kroppen utan kör på trots att jag redan har överansträngt mig hamnar jag i:

• Ormgropen (känsla av panik och att allt krälar och kryper närmare och närmare liksom).

• Blir stirrig och speedad eller otroligt trög.

• Riktigt jobbig andnöd.

• Rejäl ångest.

• Panikångest.

• Känsla av att ha riktigt lågt blodsocker (fast jag inte har det). Måste bara sitta/ligga, annars mår jag illa och jag kan inte vänta för då känns det som om jag ska svimma. Här är det fullt knog att ta sig till duschen och det är inte säkert att jag orkar stå hela tiden det tar att duscha. Kommer alltså inte iväg nånstans alls här.

• Rösten blir svag.

• Blir uppgiven och allt känns hopplöst. Tror inte att jag ska stå ut en dag till.