Åkesson kommer undan när Karlsson agerar bödel

Sverigedemokraternas svarta får och ständiga bråkmakare döms alltså för ringa misshandel. Det här bör inte komma som en överraskning för någon som, som jag, läst förundersökningsprotokollet eller sett den beryktade övervakningsfilmen. 

Det kommer nog inte heller som en överraskning för hans supportrar, som redan i ett tidigt skede sammanstrålade i sina internetbaserade stödgrupper för att origamivika foliehattar och i förhand smida konspirationsteorier om politiskt motiverade brottsoffer, false flag-operationer och onda globalistdomare.

Det här är så klart en stor händelse i SD:s historia, även om det med all sannolikhet inte kommer att förändra partiet i grunden. Med tanke på de saker Kent hittills inte blivit utesluten för känns det dock relativt tryggt att uttala sig för att säga att domen i sig inte var problemet. 

Den blev nog snarare droppen som fick bägaren att rinna över för en politiker som haft ett smutsigt finger med i spelet i så gott som alla större offentliga skandaler i modern tid.

Samtidigt som Kent ersätts i justitieutskottet så tillåts Jeff Ahl anklaga hela juristkåren för att vara "folkföraktande globalister" och Richard Jomshof tala om en moderat politiker som bott i landet i 26 år som att han inte är svensk och därmed inte välkommen här. 

Oavsett vad man tycker om politikern i fråga går det perfekt i linje med hur vi alltid brukar beskriva SD:s hållning till invandrare; att svensk blir man först när man lever upp till deras godtyckliga definition av svenskhet.

Kents upprepade rasistiska och antidemokratiska grodor bör således inte vara ett problem för partiet, och har heller inte visat sig vara det. 

Inte heller att dömas för brott verkar vara en dealbreaker i sig, trots att kandiderande Sverigedemokrater ända sedan 2002 har fått skriva under en vandelsförsäkran där de intygar att de inte dömts för brott eller har andra lik i garderoben. Som med nolltoleransen mot rasism är det hela mest en fasad.

I och med det är Mattias Karlssons hårda ord mot Kent Ekeroths fortsatta politiska karriär inte värda särskilt mycket. Karlsson, som än en gång får gå ut och vara bad cop så att Åkesson inte riskerar att smutsas ner av interna konflikter eller stöta sig med någon, ser helt enkelt offret av Ekeroth som ett sätt att få det att framstå som att partiet gör en ansats att rensa upp i leden. 

En liten vinst i utbyte för förlusten av en toppolitiker som förvisso varit i blåsväder mer än någon annan, men som också enligt uppgift varit en värdefull resurs.

Business as usual i SD-världen, med andra ord. Inget har egentligen förändrats.

Myra Åhbeck Öhrman