Marcus Birro: En fullklottrad kalender är den nya Bibeln
Marcus Birro: "Vi kan inte ens hämta våra egna barn från förskolan utan att samtidigt kolla jobbmejlen".
I Sverige definieras du som människa utifrån vad du gör. Och inte bara det. Du bedöms utifrån hur mycket och ofta du gör det du gör. En fullklottrad kalender är den nya Bibeln.
Varje streckad linje under varje dag ska helst vara fullklottrad av möten, presentationer, inlämningar, tider, deadlines och lunchmöten. Under hela dygnet arbetar vi. Gränsen mellan arbete och fritid har fullständigt brutit samman.
Det är inte särskilt länge sedan man stämplade sitt kort, hängde av sig sitt blåställ och sprang ut genom grindarna på fabriken. Nu kan vi inte ens hämta våra egna barn från förskolan utan att samtidigt kolla jobbmejlen.
Vad gör allt detta med oss? I den kristna tron lär vi oss att vårt värde inte ligger i det vi presterar. Vi är älskade för dem vi är. Vi är älskade för ATT vi är. Vi lever och vårt värde ligger i oss medfött som mänsklighet.
Kommer du dragandes med det där i det offentliga samtalet idag blir du genast avfärdad med hån, hat eller rent löje.
Jag är kristen. Men jag är en rätt dålig kristen. Jag är också en av dem som lägger mitt värde i det jag gör. Det är hysteriskt viktigt för mig hur många böcker jag skrivit och väggarna i mitt hem är fyllda med tavlor på priser jag vunnit.
Inte för att jag försöker vara en god far, en solidarisk medmänniska eller en människa bara, utan det är priser som berättar om vad jag skapat, vad jag gjort.
Jag är i högsta grad en av alla dem som måste arbeta sig till något annat än detta ständiga självförakt. Varifrån kommer detta självhat? Varför duger jag inte som jag är? Varför värdesätter jag mitt liv endast i ljuset av det jag skriver, det jag gör och producerar?
Jag tror de frågorna är för tunga och för svåra för oss att svara på. Så vi arbetar ännu mer istället. På flera sätt tror jag att arbetet kan fungera som en flykt. En flykt undan bitterhet, stökiga kärleksrelationer, ett stendött äktenskap, vemod, melankoli. På det sättet blir arbetet ett gift som både när och förtär oss.
Samtidigt. Jag älskar att skriva. Det är det roligaste jag vet. Jag skulle gå under om jag inte fick skriva. Så är det säkert för dig också, även om din passion kanske gäller annat än skrivande.
Samtidigt är det inte alla som älskar sitt arbete. När nu Järfälla kommun går med på att sänka arbetstiden till sex timmar varje dag gör man det på sina anställdas direkta önskning.
Det är de socialanställda som flaggat för att de helt enkelt inte orkar arbeta mer. De håller på att bränna ut sig allihop. Så då går kommunen in och styr upp det. För att skydda människan bakom yrket.
Jag skulle aldrig palla sex timmars arbetsdag. Jag älskar mitt arbete allt för mycket. En författare ÄR sitt yrke. Men samtidigt smyger känslan på mig. Det kanske är just därför som det är av betydelse att faktiskt börja dra en skarpare gräns mellan yrke och fritid.
