10 mil enkelresa – för att få träffa en kvinnlig gynekolog

När jag äntligen får tag i gynmottagningen på Sollefteå sjukhus och försöker boka en tid som är av ganska akut natur får jag, när jag säger att jag verkligen behöver ha en kvinnlig läkare, höra att "Då kan jag tyvärr inte hjälpa dig alls." 

Jag blev helt stum. Det var en manlig läkare eller ingen hjälp alls, det gäller då en gynekologisk undersökning, som ska utföras på en kvinna (mig), men det finns inga alternativ till en manlig läkare.

Jag måste ta mig till Sundsvalls sjukhus. 10 mil enkel resa, pank och utan körkort. Detta kan inte bli bättre. Kollar bussresor. Enda bussen som passar går 07:20 på morgonen, innefattar två byten, buss - tåg - buss.

Och en resa som normalt max tar en och en halv timme med bil kommer nu ta mig tre och en halv timme och kosta mig 260 kronor enkel väg. Allt för att de inte har ett alternativ till manlig gynekolog på Sollefteå sjukhus. 

Tro inte heller att jag blir beviljad sjukresa, även fast landstinget inte kan tillgodose ett rätt viktigt behov för mig som kvinna och människa. 

Det slutar tyvärr inte där. Jag drar i många trådar och vrider och vänder på allt för att få det att gå ihop och löser tillslut transport till besöket i Sundsvall. Nu visar det sig att jag behöver läggas in över dagen för operation. 

Läkarens rekommendation var att inte åka lokaltrafik efter operationen, speciellt inte med så många byten, så lång tid, ensam. 

Så för att vara där i tid måste jag kliva upp klockan 05:00 och ta en buss till Sundsvall i 3,5 timmar, med två byten dessutom. 

Inte nog med det så har chefen på gynmottagningen i Sundsvall förbjudit sina anställda att beställa sjukresor åt patienter. Varför fick jag inget svar på. 

Ska även tilläggas att jag måste göra denna operation i Sundsvall, för i Sollefteå gör de inte den här typen av ingrepp. 

Så efter operationen, nyligen sövd, då jag kommer vara dåsig och blöda mycket, så anser alltså chefen för gynmottagningen på Sundsvalls sjukhus att jag ska åka lokaltrafik hem. 

10 mil. Nyopererad. Blödande. Pank. Trött. Vilsen. Tom. Jag känner mig för första gången i mitt liv så otroligt kränkt som kvinna, som individ, som patient. 

Ska det vara såhär? Ska man inte kunna bo i Västernorrland? Ska det aldrig ta slut? Tårarna rinner och uppgivenheten slår mig i magen om och om igen.

I Sverige får vi fri sjukvård, bra sjukvård! OM du inte bor just i mellersta Norrland...

Pauline Edin