Lady Dahmer: Det är inte din uppgift att uppfostra mina barn
Lady Dahmer: "Man kan inte bara klampa in och ogiltigförklara andras föräldraskap för att man inte håller med."
Lite random tankar kring hur olika familjer gör och resonerar, sånt som många kan ha åsikter om. En del tycker det är rimligt att fostra andras barn. Att liksom ta på sig det ansvaret för man tycker att föräldraskapet brister (och detta är ju helt subjektivt, bara så ni vet).
Man menar kanske att alla barn är allas ansvar, och det kan jag hålla med om när vi talar om barns välmående och säkerhet, men inte när det handlar om just uppfostran. Hur skulle det funka liksom?
Varje familj har förövrigt sin egen kultur. Det märker man om man umgås med mycket barnfamiljer. Man gör på sitt sätt.
En familj kanske äter middagen framför TV:n. En annan kanske är okej med att man svär. Och så vidare. Man behöver inte gilla det, men man behöver respektera det. Man kan inte bara klampa in och ogiltigförklara andras föräldraskap för att man inte håller med.
Jag upplever ofta att många (barnlösa?) har orimliga krav på vad barn ska kunna, klara av och hur de ska bete sig. Och misslyckas barnen leva upp till denna förväntan så döms både de och föräldrarna ut totalt. Dålig uppfostran. Dåliga föräldrar. Slappa. Curling. Säg till på skarpen nu!
Barn petar näsan, torkar kladd på byxorna, kladdar med maten, smaskar med öppen mun, rapar, pruttar ogenerat, och så vidare. Inte för att de är ouppfostrade utan för att de helt enkelt utvecklas fortfarande. Och de behöver få den tid de behöver. Bästa sättet att lära sin barn hyfs är att föregå med exempel. Då kommer det av sig självt.
