Killar med ADHD får hjälp – tjejer blir förbisedda

Instabilitet, hysteri, borderline, ätstörningar. Snart börjar skolan igen. Och många är de tjejer som kommer bli missförstådda av sin omgivning, feldiagnostiserade av sjukvården och instängda i sitt eget mående. 

Det fanns en tjej på min skola i högstadiet som ofta skadade sig själv. Indirekt men ändå tydligt för omgivningen att se. 

Vid varje fest drack hon för mycket. Det fanns liksom ingen hejd. Inte så att hon drack ensam eller dagligen, men när hon hade börjat kunde hon inte sluta. "Känslomässiga problem", tänkte de runt omkring henne. 

Hon sov knappt, kanske två timmar per natt om ens det. "Hon sitter väl vid datorn och pratar med killar och skiter i skolan", blev förklaringen. 

Hon syntes och hördes mycket. Alltid med nya upptåg. Utmanade med det hon gjorde och sa. I skolan och utanför. En form av gränslöshet som trots allt var ganska rolig. Det hände ju alltid något kring henne. 

Men när hon var ensam var hon ganska ledsen. När festen är slut, lamporna tänts och vännerna gått hem fanns alltid en tomhet. 

När hon slutat skolan och började jobba i princip dygnet runt tänkte alla att "det är ju bra att hon hittat sin drivkraft". Men lugnet infann sig aldrig. 

Trots trötthet kunde hon aldrig varva ner. Och hon förstod inte vad det var för fel på henne. Hon hade inte tänkt tanken innan förrän hennes bror sa till henne: "Tänk om allt det här är så enkelt att det är ett samband av att du har ADHD?". 

"Jag ADHD?", tänkte hon. "Det är ju bara killar som slåss och skriker på lärarna som har det". 

Många tror att hjärnan hos de med ADHD går snabbare, eftersom de är hyperaktiva. Men egentligen går hjärnan långsammare hos dem. Då de centrala delarna av den inte får en naturlig stimulans. 

Därför medicineras det med centralstimulerande medel för att jämna ut den bristen. Det är ju inte en lugnande medicin som skrivs ut. 

Innan hjälp sätts in använder de med ADHD olika metoder för att på egen hand jämna ut den skillnaden. Genom att agera mot omgivningen, eller mot sig själva. Och det yttrar sig oftast olika hos killar och tjejer. 

Killar vänder problematiken utåt och tjejer inåt. Det är ett lidande för dem båda. Men skillnaden är att killar oftare får rätt identifikation och hjälp. Medan tjejer ofta inte får någon hjälp alls, alternativt fel hjälp. 

Den sociala kontexten tillsammans med skola och sjukvård lär oss att ADHD ser ut på ett sätt. Slagsmål, skrikande till lärare och klasskamrater samt att slå sönder saker. 

Den som gör det är i den stora majoriteten av fallen en kille. Den arga killen. Många är de tjejer som inte kan hantera sina impulser men inte vänder dem mot omgivningen. Möjligen skadar de sig själva genom att skära sig. 

Om någon upptäcker beteendet får de kanske diagnosen depression eller borderline. Möjligen dricker de för mycket. Kanske bedöms de som känslomässigt störda eller som att de lider av alkoholism. Eller så lägger de bristen på central stimulans i hjärnan på sin egen kropp. 

Många tjejer som sitter på ätstörningsklinikerna runt om i Sverige och behandlas för bulimi, med dietister som går igenom grundläggande näringslära, har egentligen ADHD och behöver behandling för det. 

Ta itu med orsaken till problemet innan problemet i sig. Det är en devis vi lär oss att leva efter och något de flesta av oss kan hålla med om. 

Ändå lever vi i en samtid där tjejer med en så självklar problematik blir förbisedda eller tillsatta fel diagnos. Det bådar för en ledsam skolstart för många. Och en ledsam fortsättning efter skolgången för ännu fler. 

Elin Nilsson,
föreläsare