Våldtogs och såldes under fyra månaders tid – nu hjälper jag utsatta

Jag vill varken benämna mig själv som offer eller överlevare, även om jag vet att jag är båda. Jag är och vill vara Paulina, då jag är så mycket mer än det som hänt mig. 

2001, när jag var 22 år gammal, var jag en glad och utåtriktad tjej som ville träffa min stora kärlek och efter några veckors prat med en man över internet bestämde vi att ses. 

I mitt huvud existerade inte vad som skulle komma, det skulle väl aldrig hända mig, en "vanlig" tjej med bra uppväxt. 

Jag hade fel, redan under första träffen våldtogs jag av min "dejt" och ännu en man. Skulden och skammen kom direkt, och detta var bara början på 4 månaders helvete. 

Partnern jag hade önskat finna blev en man som kom att sälja mig till andra män. Han var alltid närvarande och många gånger med i våldtäkterna. 

Skulden, hoten och rädslan för mitt liv fanns med mig hela tiden. Jag levde under skräck och visste inte om jag skulle uppleva nästkommande dag. Männen var tillsynes vanliga män, ofta med familjer och bra jobb. 

Under våldtäkterna var de däremot sadistiska och verkade njuta av att förnedra mig. Ibland var de två, ibland sju. När livet var som mörkast ville jag dö men kom på andra tankar när jag insåg att jag var gravid. Tiden var inne för att fly. 

Jag lämnades sällan själv, men den här kvällen var jag själv i ett hotellrum. Trots att jag var helt övertygad om att någon stod utanför dörren och vaktade, ringde jag ett ex och bad om hjälp. Det var nu eller aldrig. 

Med händerna över huvudet som skydd (han hade ju kopplingar till maffian som skulle skjuta mig om jag försökte fly) sprang jag ut till exet som stod med bilen utanför, och kastade mig in i bilen. 

Det här blev starten på ännu ett helvete. Jag spenderade många år med att försöka få hjälp, både hos polis och vården, men fick tyvärr inget bra bemötande. 

När jag insåg att det fanns en hemsida med filmer och bilder från övergreppen, tog jag mod till mig och gjorde en polisanmälan. 

Istället för att hjälpa mig och förstå vilka övergrepp jag genomgått, fick jag frågor som "varför ställde du upp på det här då?". 

När jag sökte hjälp hos vården möttes jag av okunskap och blev ifrågasatt även där, de kunde ofta inte själva hantera chocken över vad jag varit med om, så till slut slutade jag försöka utan förlikade mig med tanken om att allt var mitt fel, och började förneka allt som hänt. 

Jag stångades med myndigheter i många år, men jag gav aldrig upp, och tillslut mötte jag bra personer inom vården och rättsväsendet, och efter några år blev det äntligen rättegång, där mannen dömdes till fjorton års fängelse. 

Det var självklart viktigt med en dom men för mig var det viktigaste att jag under rättegången äntligen förstod att det som hände inte alls var mitt fel, mycket tack vare den fantastiska polis, åklagare och målsägandebiträde jag hade. 

Jag skulle tro på mig själv igen, även om resan dit blev lång och tuff. Jag ramlade, tvivlade och jag backade. Men jag gav aldrig upp. Under alla dessa år har jag gått igenom de flesta känslor; hat, hämndbegär, sorg, empati och även lycka. 

Till slut stod jag där likgiltig, kände inget för de män som utnyttjat mig. De tog då heller ingen kraft ur mig, och jag kände mig fri. 

Nytt hopp såddes inom mig och jag bestämde mig för att detta inte bara skulle vara år av mörker. Jag ville, och behövde, använda detta till något bra. 

Jag tänkte "nytt hopp", "nytt ljus" och sedan "ny stjärna". Nova var namnet på föreningen som skulle bildas, Novahuset. Tillsammans med två väninnor drog vi igång hösten 2008 och sedan dess har vi utbildat omkring 150 volontärer och hjälpt tusentals utsatta att komma vidare. 

Novahusets kärna har alltid varit att erbjuda råd och stöd till de som, oavsett könsidentitet, etnicitet, ålder och sexuell läggning, utsatts för någon form av sexuella övergrepp, oavsett om det är online eller offline, och man kan vara anonym. 

Övergreppen kan gälla allt ifrån bilder som spridits, våldtäkt och sexuellt självskadebeteende till sex mot ersättning. Vissa hör även av sig med relations-, kropps- och identitetsfrågor. 

Utöver stödarbetet via mail, chatt och stödsamtal kan vi även följa med till polis, läkare, tandläkare med mera, och vi erbjuder numera även behandling via vår terapeut Sarah Kindblom. 

Vi har kontor i Linköping och Norrköping men samverkar med andra jourer och verksamheter runt om i landet. Även om stödarbetet är kärnan i verksamheten anser vi att det är minst lika viktigt att arbeta förebyggande mot övergrepp. 

Då en av fem gymnasieelever uppger att de blivit utsatta för något slags sexuellt övergrepp ser vi tydligt att vi måste prata om detta även med barnen i lägre åldrar, för att motverka sexuella övergrepp. 

Det förebyggande arbetet gör vi främst genom att föreläsa i skolklasser, för yrkesverksamma som möter ungdomar, myndigheter och föräldrar. 

Vi pratar mycket om skadliga myter och normer, gränser, samtycke och vad som är bra sex. Ett tydligt tecken på att vi behövs är att vi redan nu är nästan fullbokade för föreläsningar över hela landet för hela hösten och vintern. 

Vi kan tyvärr inte kan komma ut till alla då vi inte har personal för att täcka upp efterfrågan, och då refererar vi vidare till andra föreningar. I ett nytt samarbete med Linköpings Kommun ska vi nu även agera publikvärdar på sommarens festivaler, vilket vi ser väldigt positivt på. 

När jag grundade Novahuset kunde jag aldrig föreställa mig att det skulle bli så stort och ha en så viktig roll för många. Idag växer Novahuset i en väldig takt, och vi har våra engagerade volontärer, anställda och styrelsen, som besitter en oerhörd kompetens, att tacka för det. 

Nu har vi omkring 50 volontärer i föreningen, varje dag lägger många av dem ner sin själ i detta och jag är så stolt över dem och det Novahuset gör. Tillsammans med dessa eldsjälar har jag förverkligat min dröm att hjälpa andra. 

Visst är det jag varit med om på många sätt hemskt och jag skulle aldrig önska någon att gå igenom samma sak, men utan det som hänt hade jag inte haft min dotter, Novahuset skulle aldrig grundats och vi hade inte kunnat hjälpa så många som vi gjort. 

Till dig som varit utsatt vill jag säga att det aldrig är ditt fel, det går att må bra igen, och det finns bra hjälp att få. 

Er vuxna vill jag be om en sak: prata med era barn och unga om kroppen, sex och gränser, för det är tillsammans vi skapar en förändring.

Paulina Bengtsson