Vart tredje mord på kvinnor är hedersmord – vad ska vi göra?

Så länge jag minns har hederskulturen förnekats. Viktiga röster har länge hävdat att hedersvåld bara är förklädd främlingsfientlighet, att allt bara var våld i nära relationer. Modellen var ju så enkel och lättbegriplig: Mäns våld mot kvinnor förklarade allt. 

Eftersom modellen var så tydlig med tydliga förövare och tydliga offer och så väl passade in i en socialistisk världsbild med förtryckare och förtryckta trodde man mer på den än på verkligheten. Säkert berodde motståndet också på att många själva kom från en svensk sekulariserad individkultur. 

De hade svårt att förstå en religiös gruppkultur, en kultur där gruppens överlevnad och framgång är mycket viktigare än den enskilda individens och där religionens inflytande är oändligt mycket större än i Sverige. 

Inte ens när vi invandrare från Mellanöstern förklarat mekanismerna kunde man acceptera att både kvinnor och män kunde vara anstiftare och offer. Man hade svårt att förstå att fast bara en hand höll i kniven så kunde det vara hundratals händer som höll i armen. 

Jag-kulturen kunde inte förstå kraften i vi:et. När man till sist accepterade hederskultur och hedersförtryck som begrepp hävdade feministerna att de länge sett och talat om det. Jag tror att jag är en av många som missat helomvändningen.

Idag är inte längre hedersmord marginellt. En tiondel av alla mord är hedersmord. Om man bara ser till kvinnomord är en tredjedel hedersrelaterat. En av tre mördade kvinnor i Sverige 2016 har dött för hederns skull. 

Den religiösa gruppkulturen mördar kvinnor. Den gör det för sin egen skull, för sin egen äras skull. Ett liv väger lätt mot anseendet. När hederskulturen har flyttat till oss så har det blivit vårt ansvar både att lära känna den och att erbjuda alternativ. 

World Value Survey heter en värderingsundersökning som FN gör. Den fokuserar sig främst på två frågor. Först om kulturen är en vi- eller jag-kultur, det vill säga om gruppens överlevnad eller det personliga självförverkligandet är viktigast, sedan om kulturen är religiös eller sekulär. 

Undersökningen visar att människor idag flyr från religiösa gruppkulturer till sekulariserade individkulturer. Människor flyr så långt de kan, inte i kilometrar men till en annan värld. Den mest religiösa gruppkulturen flyr till den mest sekulariserade individkulturen: Sverige. De flyr till människor som de inte begriper sig på och som absolut inte förstår dem.

Hederskulturen kommer från klansamhällen med klannormer, i delar av världen där staten är svag och medlemmarna i klanen är beroende den ställning, den hjälp och det skydd som familjen och klangemenskapen kan ge. Den enskilda familjens/klanens status, deras "sharaf" (prestige/ära/anseende) är deras viktigaste tillgång. 

Den bestämmer familjens ställning i lokalsamhället. Medlemmar i en familj som har heder kan göra goda affärer, gifta sig fint och deras röst betyder något i lokalsamhället. Med skammen följer däremot en pariastämpel och utstötning ur gemenskapen. Därför måste skammen undvikas till varje pris. 

"Vad ska grannarna säga?", är en fråga som avgör nästan varje val. Familjehedern vilar alltså på en ständigt pågående social kreditvärdering från samhället. Uppförande avgör inflytande. Särskilt viktig för, och direkt kopplad till mannens och familjens heder, är de sexuellt mogna, kvinnliga familjemedlemmarnas kyskhet. 

De kvinnor som bryter mot normen blir korrigerade med en stigande grad av först muntliga och sedan fysiska påhopp, misshandel och i värsta fall mord. 

Efter ett, ofta kollektivt, beslut kan familjens överhuvud och manliga medlemmar stänga in henne eller döda henne för att återställa familjens anseende. Man har då markerat att man upprätthåller familjens heder i lokalsamhället.

Invandrarkvinnor från Mellanöstern lever ofta i en mycket pressad social miljö i Sverige. Livet i en främmande, oren kultur leder för många till isolering. Hedern måste skyddas och därför måste kvinnor isoleras. Att denna isolering leder till ohälsa är väl belagt. 

Både förhållandet och dess konsekvenser är utredda i Folkhälsoinstitutets rapport "Socialt kapital och psykisk hälsa". Rapportens slutsats är att ensamhet leder till psykiska besvär och att det särskilt drabbar människor av utomeuropeisk härkomst. 39 procent av dessa kvinnor i undersökningen uppgav sig lida av psykiska besvär. 

De är födda och formade i en stark gruppkultur som vår individkultur inte kan stötta eller kan förstå. De isoleras i hemmen utan någon att spegla sig i. Då de besöker hälsovården med barn eller man som tolk medikaliseras ofta deras starka behov av att vara sedda och bekräftade, till ett medicinskt problem, till depression och sömnsvårigheter. 

Då kvinnan i denna kultur är familjens klimatskapare, växer barnen upp i en osund och olycklig miljö som kommer att prägla deras uppväxt och framtida möten med det övriga samhället. 

Att bryta dessa kvinnors isolering och att ge dem egenmakt att röra sig i det svenska samhället är ett viktigt folkhälsoarbete som kommer att gynna dem själva, deras familjer och hela samhället.

Nyckeln till dessa kvinnors integration och egenmakt ligger i att ge dem en ny grupp. I Tehusen tror vi på kraften i den goda gruppen. På samma sätt som kvinnorna tidigare hämtat värderingar från sin släktgrupp eller bygrupp byggs en ny grupp runt varje kvinna. 

Kvinnor från fyra världsreligioner och de som bekänner sig som ateister möts som systrar. Över svenskaböcker och tekoppar byggs nya relationer tvärs över religiösa barriärer. 

Nya kunskaper och nya relationer får kvinnorna att växa. De lär sig att de får ta plats i Sverige, att världen är mycket större än den egna gruppen och att vänner går att hitta överallt.

Idag är vi tyvärr inte ensamma på planen. Det är inte bara vi som förstått gruppens betydelse. Idag håller nya gruppkulturer på att byggas upp i förorterna med hijabtvång och religiösa amatörpoliser. Ideologerna ser det svenska öppna samhället som ett hot mot sin religion och sin moral. 

Därför bevakar och isolerar de kvinnor i förorterna. Deras syfte är först att motverka integration i det svenska samhället, sedan att påverka hela samhället i sin riktning. Men vi ska inte låta det ske. 

Den kultur som lagt en död hand över deras hemländer, som förött och förhärjat dem så att människor måste fly kan inte bygga goda, jämlika och fria samhällen, och vill heller inte det.

I sommar har Tehuset i Karlskoga målats om. På måndag nästa vecka står det och de andra tehusen runt om i landet redo att välkomna nya och gamla systrar i gemenskapen. 

Tillsammans bygger vi en varm och god plats från vilket kvinnor går vidare i sin tradition men öppna för en ny värld. Det är vi kvinnor som kan visa varandra att det finns ett annat sätt att leva på, att öppenhet och tolerans inte är fiender utan goda krafter.

Soheila Fors