Till ungdomarna på mitt asylboende: Förlåt för allt
Tuija Kirvesmies: "Vad gör ni idag? Sitter ni på en båt i havet? Lever ni? Hur mår ni nu?"
Tuija Kirvesmies är 45 år och bor i Sköndal i Stockholm.
Hon arbetar som speciallärare på gymnasiet men arbetar också med ensamkommande.
Valborg. På väg hem en sista gång. En typisk svensk fylla råder kring centralen. En sista gång har jag satt min fot på asylboendet för ensamkommande. En sista gång har jag träffat er.
Jag kramar er och mitt hjärta går sönder lite grann. Jag dör en smula. Jag skäms och det gör så ont. Ett Sverige som visar sig vara rasistisk mot er, en myndighet som låter det gå månader innan första intervjun, en regering som ändrar sig, ett folk som är tysta. Skämmas ska vi alla göra.
Det finns eldsjälar: lärare, gode män, vårdpersonal och behandlingsassistenter. Ett stort tack ska ni ha! Alla ni som visat pojkarna att det finns kärlek. Alla ni som trots allt försökt få till en fungerande vardag. Normaliserat känslor och tonårsfasoner. Skrattat, skällt och suckat åt dessa tonåringar.
Jag vet att många av oss slitit vårt hår, jobbat i motvind och nästan gett upp. Jag vet att vi är många. Just nu är jag bara ledsen och arg, kanske en smula besviken på mig själv och den solidaritet jag trodde jag växt upp i.
Mina tankar går: Till dig som hotar med att skära av dig fingertopparna. Till dig som frågar ifall jag eller någon vill gifta sig med dig nu när du fyller 18.
Till dig som dagen efter din 18-årsdag fick flytta och idag bor på ett härbärge. Till dig som fick bowla för första gången i julas. Till dig som var så grym på biljard. Till dig som gick vilse i Sandhamn så vi missade båten hem.
Till dig som inte kunde äta pasta utan att få ont i magen på grund av det du levt på i lägret i Grekland. Till dig som vi hittade sönderslagen utanför boendet men som vägrade prata, vägrade visa dig svag.
Till dig som började med droger. Till dig som började skolka. Till dig som skär dig. Till dig som vankar av och an på nätterna. Till dig som sa att "Tuija, jag lovar att så fort jag fyller 18 kommer jag få ett avslag!".
Hur jävla rätt fick du! Jag skäms att jag var så naiv. Förlåt! Till dig som är här med din lillebror och har lämnat din tvillingsyster. Till dig vars mamma jag fick vinka till via telefon. Till dig som försökte lära mig Dari.
Jag vill bara säga förlåt och be om ursäkt till er ensamkommande, till era föräldrar som måste gått sönder då de skickade hit er. Förlåt för att jag inte kunde göra mer. Förlåt för att ni inte fick ett hem. Förlåt.
Tuija Kirvesmies
