Sverige – hur svårt kan det vara att få ett ID-kort?

Jag har fått nog. Att vara 16 år gammal, utan papper, är som att stå i limbo när man egentligen ska ha den bästa tiden i sitt liv.

Man står utan identitet, under den viktigaste tiden av livet, då man kanske som mest utformar just sin IDENTITET. Den tiden av livet då man ska gå i skolan, kämpa med idrott, bli kär, och drömma om att bli något riktigt bra för samhället. 

Det skyddsnätet jag som privatperson kan ge till barnen är stort, men att staten berövar dessa ungdomar på friheten är fullkomligt oförskämt och omoraliskt. 

Barn och ungdomar som är smarta, med stora själar, som deras hemländer inte vill ha på grund av olika rasistiska, strategiska, politiska skäl, eller för att det är för osäkert och de inte vill åka tillbaka. 

Vad är det rätta vi kan göra? Jo, stå upp för dessa försvarslösa! Visst kan vi låtsas som om problemen inte finns, men då är man en del av problematiken. 

Att inte tillräckligt med folk ställer sig upp och arbetar hårt för en bra lösning, snarare än smutskastning. Jag är så trött på den vidriga smutskastningen om "skäggiga barn", så det är nästan löjligt att jag tar upp det. Jag är adopterad och hade själv skägg när jag var 14 år gammal, och...? 

Vad är vår identitet som samhällsskapare? Vilka är vi? Är vi dem som berövar folks framtid, när vi så lätt kan ge den? Ett ID-kort kan betyda en annan persons framtid. 

Hej, jag heter Erik Toro och jobbar som aktivist, artist, och är ambassadör för Kids Future. Jag stöttar Raoul Wallenberg Akademien, Kids Future, Musiker Mot Rasism, och jag jobbar för att fler barn ska få en plats i Sverige genom House of Color.

Är det så svårt att ge ut ett ID-kort?

Erik Toro