Jag kallades till polisförhör – för att mina gäster dansade

En kall novemberdag kom samtalet. En saklig polisröst bad mig komma ner till polisstationen för förhör om misstänkt brott mot ordningslagen. Med en klump i magen infann jag mig, satte mig ner i stolen och lyssnade till vad utredaren hade att säga. 

"Fängelse", var svaret på min fråga om straffpåföljden på detta brott. Vad jag var misstänkt för? 

Fyra glada turister hade dansat med händerna i luften runt ett ståbord en sen kväll på F12 Terrassen under den gångna sommaren, under mitt ansvar. En strängt förbjuden aktivitet utan danstillstånd. 

För alla oss som lägger ner själ och hjärta i att förbättra Stockholms uteliv är det här med danstillstånd inget nytt. Det är det löjligaste och absolut onödigaste av alla verktyg i den byråkratiska snårskogen som odlats mot oss nöjesförbättrare. 

Kort och gott innebär det att ett tillstånd behövs för att människor ska få lov att röra sig i takt till toner på krogen. Det ska tilläggas att danstillstånd för uteserveringar är i princip en omöjlighet att få. 

Hur hindrar man människor från att spontant röra sig till musik, kanske någon undrar? Jo, man kan på många sätt uppmuntra (läs tvinga) människor att stå still. 

Exempelvis går det att bygga bort eventuella dansgolv (potentiella brottsplatser!), stänga av pulserande belysning (uppmaning till brott!) och placera ut vakter med reflexväst för att säga till den som får feeling. 

Det kanske låter som ett skämt men det här är exempel tagna ur verkligheten och åtgärder jag själv tvingats införa efter långa förhandlingar med Stockholmspolisen. 

Att vi som driver denna typ av verksamhet bidrar till sysselsättningen, betalar in, jag vet inte hur mycket, i skatt och sociala avgifter, attraherar turister och utgör del av stadens kulturliv verkar inte vara något bekymmer för polisen i sin outtröttliga jakt på olaglig dansverksamhet. 

Det verkar inte heller vara något bekymmer att den tid som ägnas åt att speja på danssugna kroggäster kunde ha använts till något viktigare, som till exempel att lösa riktiga brott. 

Förra året klubbade (pun intended) riksdagen igenom en motion om att avskaffa danstillståndet. Det skulle bli "en absurd parentes i Sveriges historia" enligt Vänsterpartiets Rossana Dinamarca. 

Nu har ytterligare en sommar passerat, och den absurda parentesen, som för övrigt varit verklighet för mig under 15 år i branschen, får fortsätta diktera villkoren för Stockholms uteliv. 

Det är dags att förpassa danstillståndet till historiens skräphög. För vem vet, nästa år är det kanske DJ Battle på Almedalsveckan som får poliskontroll?

Andreas Höistad