Jag är ingen gam – jag bara återvinner

Häromdagen blev jag kallad gam för att jag tycker att man borde få ta med sig saker hem från soptippen. Det slängs så mycket fullt fungerande saker. 

För mig känns det ledsamt och så onödigt. Istället för de sakerna som slängs behöver det ju produceras nya som tär på jordens resurser. Varför kan inte någon annan bara få ta hem sakerna istället?

Jag förstår säkerhetsaspekten. Man kan inte ha människor som klättrar ner i containrar samtidigt som andra slänger i saker. Det var dock inte det den som argumenterade emot mig förde fram, utan att människor inte ska behöva se sina gamla saker hemma hos någon annan. 

Som om det vore något hemskt och jobbigt. Jag tycker ju snarare att det borde vara något positivt att någon annan vill fortsätta använda ens kasserade prylar och kläder. Det tyckte jag tydligen bara för att jag är en gam som gillar att få saker gratis.

Jag håller med. Jag gillar gratis. Jag gillar billigt. Jag köper nästan allt second hand. Det är roligt med loppisar. Men det är också bra med loppisar och second hand. Det är bra för ekonomin och framförallt för miljön. 

Det är bra att ta till vara på sina egna saker och andras. Det är bra att vårda sina saker så att de håller länge. När de ändå inte känns aktuella att använda längre kanske det går att återbruka dem. Sy om en för liten t-shirt till trosor eller bebisbyxor. Jag gör mycket sånt. 

Eller säljer/skänker till välgörenhet. Jag tycker att alla borde göra så. Alla borde värdesätta sina saker lite mer och på så vis värdesätta vår miljö och värld. Jag tycker att det borde vara förbjudet att kasta fungerande saker. De borde tas till vara.

På vissa soptippar finns det rum där man kan byta saker. Ställa in saker man inte vill ha och/eller ta sådant som man vill ha. På vår soptipp finns något liknande. Man får inte ta saker gratis där men ställa dit. 

Det är kommunens verksamhet. "Ta till vara" har rummet och sakerna säljs sedan i deras butik. Så var det sist jag besökte soptippen iallafall. Jag brukar försöka låta bli då jag mår dåligt av att se allt som slängs. För slängs gör det ändå. Trots att det där rummet finns någon meter bort så slängs och krossas fina saker i containrarna alldeles bredvid. Jag förstår inte varför.

Jag kan förstå att man inte vill att någon annan ska ha ens dagböcker från tonårstiden eller gamla familjefoton som man av någon anledning själv inte vill ha kvar. Det kan finnas emotionella kopplingar till tillsynes helt alldagliga föremål också. Då förstår jag att man kastar och har sönder. 

Jag är dock övertygad om att de flesta slänger av ren lathet. De vill inte behöva åka till någon välgörenhetsorganisation (trots att de iallafall i min stad innebär en kortare resa med släpvagnen än till soptippen). 

De vill inte lägga ut annonser och sälja/skänka bort saker som någon sen ska komma och hämta i deras hem. Jag kan förstå det. Men ändå inte.

Vi har inte råd att vara så nonchalanta med vår miljö och våra resurser längre. Vi behöver ändra vårt synsätt. Det är inte fult eller äckligt att använda begagnade saker och kläder. Det behöver inte alls vara snålt eller att vara en gam att tycka att saker ska användas så länge det går.

Jag har sett en positiv förändring i den här attityden de senaste åren. Det har blivit trendigt att köpa möbler och saker second hand. 

Barnloppisar har blivit väldigt populärt. Även de som aldrig skulle köpa kläder till sig själva på second hand gör det till sina barn. Det är liksom mer accepterat. Bra. Det kanske gör att fler inser att även vuxenkläder går att använda efter att någon annan har gjort det.

Jag brukar jämföra med att vara på sjukhus/sova på hotell när någon drar upp äckelkortet. Den som varit inlagd på sjukhus har säkert blivit iklädd landstingets kläder ända ner till underbyxor. Vad är skillnaden med att köpa second hand? 

Samma med hotell. Där kan man sova i sängkläder som många andra sovit i innan och torka sig på begagnade handdukar. Påslakan och handdukar köpta på loppis går också att tvätta precis som hotellvarianterna.

Vill man dock ändå inte köpa second hand så behöver man såklart inte. Många hävdar att välfärden stannar om vi slutar konsumera. Kanske är det alltså bra att det finns såna som vill köpa allt nytt. Men då kan man väl ändå unna någon annan att använda det när man själv inte längre vill ha. 

Jag förstår verkligen inte idén med att inte vilja att någon annan ska ha ens gamla saker. Det om något är väl snålt. Att hellre kasta och ha sönder sina saker än att låta någon annan ta del av dem.

Therese Berg