Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

10 personer kom för att slå mitt barn – vad gör man som mamma?

Anna Westergren: "När ska det bli annorlunda? Det har varit detsamma i alla år, förortens pojkar vet vad som gäller."

Anna Westergren är orolig över mentaliteten som råder bland unga killar.

Anna Westergren.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Jag är så arg att jag kokar, men samtidigt nervös. Orolig över att min yngsta grabb umgås med människor som inte är så bra för honom. Storebror skyddar i alla lägen, men igår höll det på att gå illa. 

Jag är fortfarande i chock och vill inte riktigt ta in att de kunde åkt på ordentligt med stryk. 10 personer kom för att slå mitt barn. Det här är så långt bort för mig. Så främmande men ändå inte. 

Visst har jag stått i liknande situationer själv i tonåren men inte många har vågat sig på mig. På gott och ont. Min son försatte sig i en situation där några äldre grabbar blev riktigt förbannade. De påstår att han "golat", som det så fint heter i förorten... 

Enligt sonen har inget sånt skett men han blev tvingad att be om ursäkt och "ta sitt straff", vilket innebar att bli slagen. Då står det 10 personer runt om med basebollträn och så vidare, som ska fungera som nån form av skrämseltaktik. 

Den äldsta i det här gänget och även den som örfilade var alltså 26 år gammal...! Det väcker en riktigt ondsint lejonhona i mig som vill jaga rätt på och ha ihjäl människan. 

Han ska inte umgås med dessa igen vilket jag hoppas att han håller. Jag är nervös varenda gång han går ut nu. Att som mamma känna sig så maktlös som jag gör i dessa situationer är fruktansvärt. 

Vi har ändå en bra relation, en fungerande kommunikation. Vi pratar om allt, men han vill passa in. Han lyssnar men gör annorlunda, eftersom rädslan för utanförskap är alldeles för stark i den åldern. 

Jag är en lejoninna när det kommer till mina barn och ingen gör dem illa ostraffat, men jag måste också lita på att pojkarna tar bra beslut och framförallt ansvar för de situationer de försätter sig i. Jag står här oavsett och stöttar då det behövs. 

När ska det bli annorlunda? Det har varit detsamma i alla år, förortens pojkar vet vad som gäller. De växer upp med mentaliteten att rädsla är respekt, och heder, vi måste prata om heder, gör att man ska ta sitt straff som en man om man gör fel.

Ju fler du skrämmer desto högre status får du. Är du "farlig" lyssnar fler. Våra små pojkar ser upp till dessa personer. 

Hur når vi dem? Vad kan vi vuxna göra för att detta ska förändras? Jag försöker lägga en stabil grund för pojkarna att stå på men det är inte jag som bestämmer längre.

Jag vet ju hur jargongen går liksom. Det var samma när jag växte upp och det kommer aldrig förändras. Eller?

Anna Westergren

Håller du med?

Mer:

Min son blir knuffad, slagen och strypt i skolan – men det är lugnt, han är ju pojke