Att prioritera kvinnor, pensionärer och unga – det är välfärd

Idag presenterade regeringen sin budget för 2018. Äntligen ska det satsas! På psykiatrin, förlossningen, pensionärerna, you name it! 

För oss dödliga människor är det här glädjens dag. Men inte för alliansen. Det är väl knappast någon som har undgått att höra kritiken som haglat över regeringen idag. 

"Slösa budget!", skriker Jan Björklund. "Bortslösad högkonjunktur", hojtar Ulf Kristersson. Men vet ni, Jan och Ulf, det är inte slöseri att rusta upp en förlossningsvård som går på knäna. 

Det är inte slöseri att satsa på BUP och rädda barn och unga som mår psykisk dåligt. Det är inte slöseri att satsa på gröna jobb och att minska utsläppen. Klimatförändringen, hallå! Har ni glömt den redan? 

Med andra ord är det är rent ut sagt ansvarslöst att inte satsa när välfärden står i brand samtidigt som pengarna rinner in i kassan. För det är så det ser ut i Sverige idag. Sveriges välfärd är på väg ner i toaletten och det försöker regeringen stoppa. 

Sen har vi SD som gnäller om att det skulle vara en populistiskt budget. För det första, att höra det från SD gav mig allt ett gott skratt. För det andra, i det här läget, vad spelar det för roll? 

Här har vi en budget där det satsas i ett land där det behöver satsas. Är det begynnande valåret det som fick det att äntligen ske, ja då får det väl vara så. 

Det finns säkert något i budgeten som kunde varit bättre. Det gör det alltid. Problemen är oändliga. Och som vi alla vet handlar en budget om att prioritera. Jag tycker, till skillnad från alliansen, att det är helt rätt prioriterat att kvinnor inte ska behöva föda barn i bilar. 

Det är helt rätt prioriterat att pensionärer åtminstone ska ta sig lite längre bort från fattigdomen. Det är helt rätt prioriterat att barn och unga inte ska behöva lida av psykiska ohälsa. 

Med den här budgeten visar regeringen att de menar allvar med att rädda välfärden. Alliansen å andra sidan visar att det bara var tomma ord från deras sida.

Hanna Bergwall