Jag blev våldtagen – så därför får jag inga försäkringspengar

Sedan april 2016 har jag tvistat med Trygg-Hansa om min sjukförsäkring. Just nu vet jag inte om jag skall skratta, gråta eller bli hysterisk. 

När jag var 6 år gammal dog min farfar. Jag älskade min farfar och han är fortfarande den bästa människa jag någonsin träffat. Trots att han dog när jag var såpass liten har jag otroligt många minnen. 

Jag har svårt att minnas hur han såg ut, men jag minns hans röst, hur han luktade, hans mjuka öronsnibbar och att han lät mig ta in en lammunge i köket. 

Man säger att barn inte förstår det här med döden, att det är för abstrakt. Men jag förstod vad det innebar att min farfar dog, och det fick mig att må otroligt dåligt. 

Efter det rullade livet på, det liksom hände, med allt vad det innebär. Jag var mobbad i skolan under högstadiet, något som orsakade depression med självmordstankar. I gymnasiet vände jag helt och slutade vara ledsen över tiden som mobbad och blev förbannad istället. 

När jag var 17 år träffade jag en kille och blev kär, vi blev ihop. Under de 1 år och 9 månader som vi var tillsammans hände mycket. Han dödshotade mig, han våldtog mig fler gånger än jag räknade, en av gångerna ledde till en graviditet och jag gjorde abort. 

Under samma period försökte min närmsta vän ta livet av sig och jag fick beskedet att jag antagligen hade cancer. Livet var jobbigt och hektiskt och jag bet ihop allt jag bara kunde för att upprätthålla en fin fasad. 

Min pojkvän våldtog mig, och jag skämdes för det. Jag gjorde abort, och jag skämdes för det. På grund av aborten hittades en klump i min mage. "Stor som huvudet på ett nyfött barn", så står det i min journal. Flera läkare försökte förbereda mig, med sina finaste ord, att jag med stor sannolikhet hade cancer. 

Under sommaren när jag var 18 år väntade jag i 1 månad på provsvaren efter operationen. Den månaden var olidlig! Det var inte cancer. Trots att jag idag är 33 år rekommenderas jag att fortsätta göra årliga kontroller. För om det kommer en nästa gång har jag troligtvis inte lika mycket tur. 

När jag var 19 år tog relationen med den där killen slut. Fast inte riktigt. Han förföljde mig under ett par månader. Jag bokstavligen talat gömde mig, under en tid visste inte ens mina föräldrar var jag höll hus. Mamma bad mig även att ringa polisen. Allt det här sammantaget gör att man till slut tappar fattningen, man orkar inte längre. 

När jag var 21 år kom depressionen och grep tag i mig och jag sökte hjälp på vårdcentralen. Vid två tillfällen pratade jag med en läkare och jag fick "lyckopiller". Jag utsattes för sexuella övergrepp, psykisk misshandel och genomgick en stor operation på grund av en 1 kilo tung klump i magen som kunde vara cancer. 

Finns det en enda människa som skulle kunna komma ut på andra sidan utan att vara påverkad psykiskt? Jag tror inte det. På grund av den där depressionen, som orsakades av olika trauman, blir jag nu nekad ersättning för utmattningssyndrom från mitt försäkringsbolag, Trygg-Hansa. 

De anser att den där depressionen jag hade när jag var 21 år var ett symtom på den sjukdom som drabbade mig 11 år senare, när jag hade fyllt 32 år. 

De flesta försäkringsbolag ger ingen ersättning när psykiska sjukdomar orsakar inkomstbortfall. I den försäkring jag själv har är utmattningssyndrom inte undantaget, förutsatt att man har haft försäkringen i minst 2 år innan första symtomen. 

Min försäkring tecknades i februari 2012, i juni 2016 fick jag diagnosen utmattningssyndrom efter att ha haft symtom i cirka 1 år. 

Att min nuvarande sjukdom på något vis hör ihop med sjukdomen jag hade för 11 år sedan har jag, och mina läkare, svårt att se. 

"Att vara sjukskriven en längre tid kan vara jobbigt för ekonomin. Därför kan du få ett engångsbelopp om du är sjukskriven i 30 dagar eller mer". Så skriver Trygg-Hansa om sin sjukförsäkring. I skrivande stund har jag varit sjukskriven i 574 dagar. 

Trots att jag har en sjukförsäkring får jag inte ut ett enda öre, på grund av tidigare trauman som jag överlevde.

Annica Utbult