Viktor, 21: Det här ska du aldrig göra mot någon som stammar

Hej. Jag heter Viktor. Jag stammar. Det har jag gjort i 15 år av mitt liv, så jag vill påstå att jag har erfarenhet.

Med den här texten vill jag hjälpa er att få mer inblick i vad det faktiskt innebär att leva med stamning, och hur ni kan hjälpa personer i er omgivning som lider av detta på bästa sätt.

En sak du aldrig ska göra mot någon som stammar, såvida personen själv inte har uttryckt att den vill detta, är att avsluta dennes meningar. Låt personen ta den tid den behöver.

Om personen har svårt att uttrycka sig kan du istället ge denne papper och penna. På så sätt kan personen förmedla det den vill säga utan att behöva prata, och det brukar uppskattas, iallafall från min sida.

Det absolut viktigaste att komma ihåg om du träffar någon som stammar är att alltid behandla den som en vanlig person.

Vi är nämligen som alla andra, bara att vi har ett talfel. Något som dessutom många gånger grundar sig i något traumatiskt man har varit med om.

När jag själv var 6 år så skildes mina föräldrar och allt blev väldigt jobbigt. Är man liten så förstår man inte så mycket, men jag förstod att någonting hände, och min kropp reagerade på det.

Det var därför jag började stamma, iallafall är det vad alla logopeder, talpedagoger och hypnotisören jag har träffat tror.

I samband med att jag började skolan så fick jag gå till just en logoped för att träna på talet. Jag hade alltid lätt för att få vänner under min uppväxt och som tur var så var jag aldrig mobbad, men det är många som inte har det lika lätt.

Trots detta var det MÅNGA gånger som jag inte blev förstådd. Jag undvek ofta att prata i telefon, och jag hatade att prata med nytt folk för att jag visste att jag skulle bli bemött på ett annat sätt än vad en "normal" person skulle bli.

När jag började högstadiet fick jag mer klarhet i vad som hände i kroppen och varför det blev som det blev. Vi kom fram till att när jag sjunger eller blir arg så försvinner stamningen och talet flyter på, men jag vet än idag inte varför det fungerar så. 

Jag har under åren många gånger gett upp hoppet, men har också gjort stora framsteg i min stamning, något som känns otroligt skönt. 

Med denna resa i bagaget så vill jag nu nå ut till så många som möjligt som går igenom samma sak, och förhoppningsvis kunna göra vardagen lite lättare för andra som lider av detta. 

Och till dig som inte stammar, här kommer den absolut viktigaste regeln: skratta aldrig någonsin åt någon som stammar, hur kul det än må låta. Det förstör så mycket mer än du tror.

Viktor Palmborg