Marcus Birro: Höj lärarnas status – de är det viktigaste vi har
Marcus Birro: "Det är dags att värdera upp lärarstatusen också i vårt land. De utför ett av de viktigaste jobben någon kan utföra i vårt samhälle."
"Ni kommer bli socialfall hela högen", skrek vår vikarie och stormade ut ur klassrummet. Vi såg honom aldrig mer.
Han fick rätt för övrigt. Eller ja... Nästan i alla fall. Det gick trots allt rätt bra för rätt många av oss.
I konstnärskretsar talas det ofta om passion. Samma sak inom idrotten. Det briljeras om hur dedikerad man måste vara, hur mycket hjärta och engagemang man plöjer ner i sina böcker, artiklar, filmer, matcher, under timmar av träning.
Man minns sina lärare hela livet. Jag glömmer aldrig lärarinnan från Tretjärnsskolan i Lövgärdet som under sin tid i mellanstadiet var den förste som såg och uppmuntrande mitt skrivande, som läste upp mina noveller (bland annat en om en bomullstuss som drömmer om att bli en gul t-shirt) och en julpjäs vi spelade upp för föräldrarna.
Jag glömmer aldrig Birgit som gav mig mitt livs första 5:a i svenska på högstadiet. De såg min talang innan jag själv gjorde det. Men det sköna med lärare är att man minns de andra också...
Alltså kommer jag aldrig glömma Anna (som vi kan kalla henne) på magiska, underbara, sagolika Schillerska Gymnasiet i Göteborg som en varm försommardag strax före studenten tog mig avsides efter en lektion, såg mig stint i ögonen bakom sina tjocka glasögon och sade:
"Du kommer aldrig bli författare Marcus. Du är alldeles för burdus i ditt sätt att leva". Hon hade både rätt och fel. Jag var för burdus. Men jag blev författare...
Jag tackar henne från djupet av mitt hjärta för det hon sade. För innan dess hade jag aldrig tänkt att jag skulle bli författare. Men när hon sade att jag aldrig skulle bli det bestämde jag mig för att bli det.
På Schillerska blev jag den jag ville bli. Jag fick skriva och läsa upp dikter, bildade rockband, vi startade en kulturvecka som sedan blev en lång tradition på skolan. Min gymnasietid är en av de lyckligaste i mitt liv (tack Kromsten för att du såg mina möjligheter).
Jag formades till den människa jag senare skulle förbli. Exakt så oerhört viktig är skoltiden och lärarna man har under den tiden. Det är min bakgrund. Du har din. Relationen med lärare är några av de relationer man har genom hela livet, på gott och ont.
Lärare är lite som fotbollsdomare. De uppmärksammas bara när något inte fungerar, när skolresultaten faller, när politikerna står i teve och stammar om bristande ordning, dålig ekonomi, värdelösa resultat.
Mitt i den där stormen står alltså människor som brinner helhjärtat för sitt yrke, som älskar att lära dig, oss och så småningom våra barn, allt de kan för att bli framgångsrika medborgare, medmänniskor och förebilder i den här världen.
De ser talanger, de ser den utsatta pojken i hörnet, de är först med att ta hand om de många nyanlända, de uppfostrar till stora delar våra barn. Jag tror att man måste vara helhjärtad och dedikerad för att ens komma på tanken att välja läraryrket.
I andra länder är lärarens status bra mycket högre. Det är dags att värdera upp lärarstatusen också i vårt land. De utför ett av de viktigaste jobben någon kan utföra i vårt samhälle.
