Alice, 19: Sverige – där våldtäkt inte är ett allvarligt brott

I vårt samhälle så pratar vi mycket genus och mycket om vikten av samtycke, något som självklart är mycket bra. Men det blir svårt att ta dessa fina ord seriöst när vi har en lagstiftning för sexualbrott som symboliserar något helt annat. 

2016 så anmäldes 6720 våldtäkter i Sverige, av dem så personuppklarades 689 av brotten (personuppklaring innebär att en misstänkt person har bundits vid brottet genom att åtal har väckts, strafföreläggande har utfärdats eller åtalsunderlåtelse har meddelats) och av dessa misstänkta så var det endast 171 personer som faktiskt dömdes för våldtäkt. 

Våldtäkt är ett av de mest svårbevisade brotten eftersom det tyvärr ofta handlar om ord mot ord och vi i en rättssäker stat kan självklart inte riskera att någon blir oskyldigt dömd, men jag känner ändå att denna statistik bevisar något om hur svårt det är att bli dömd för våldtäkt i Sverige och om hur skevt det är att de få personerna som faktiskt blir dömda får så extremt låga straff. 

Minimistraffet för våldtäkt är 2 år och maxstraffet är 6 år, för grov våldtäkt gäller minimum 4 år och max 10 år. Värt att tilläggas är att våldtäkt mot barn har samma straffskala som våldtäkt mot byxmyndig person. 

Hur kommer det sig då att man läser om våldtäktsmän dömda till straff på 1 år eller till och med 6 månader? De två främsta anledningarna till detta är dels den så kallade "straffrabatten" för de som inte fyllt 21 år än vilket innebär att de får ett förkortat straff på grund av sin låga ålder. 

Jag kan tycka att det är anmärkningsvärt att 18-åringar i Sverige anses vara vuxna nog att rösta, gå på krogen, ingå avtal och ta banklån, men inte vuxna nog att få det korrekta straffet när de begår brott. 

Den andra anledningen är något som många inte verkar känna till, nämligen att det finns fler skalor på våldtäktsdomarna än grov våldtäkt och "vanlig" våldtäkt, eftersom det finns någonting som kallas "mindre grov våldtäkt" och det har inget minimistraff utan bara ett maxstraff som ligger på 4 år. 

Jag tycker att det är under all kritik att vi har någonting som heter mindre grov våldtäkt i Sverige, det är ett förminskande av våldtäkt som koncept och förnedrande för offren. 

En annan sak som man kan fundera över är varför vi överhuvudtaget har ett spann på straffskalan med minimistraff och maxstraff när det ändå bara är minimistraffen som används? 

Enligt statistik från 2013 så ligger genomsnittsstraffet för våldtäkt på 25 månader, alltså bara en månad mer än minimistraffet på 2 år, och genomsnittsstraffet för grov våldtäkt ligger på 52 månader vilket motsvarar 4,33 år och gör genomsnittet bara 0,33 procent högre än minimum. 

Detta bevisar att om vi ska höja straffen så är det minimistraffet vi måste höja då svenska domstolar uppenbarligen inte dömer våldtäktsmän till längre straff än de måste. 

Man får inte heller glömma att du som regel alltid släpps efter bara två tredjedelar av ditt straff vilket innebär att en person som är dömd till 2 års fängelse i praktiken bara avtjänar 16 månader i fängelse. 

Med all denna fakta avklarad så kan jag konstatera att som våldtäktsman i Sverige så kan du nästan räkna med att slippa straff helt, och om du mot förmodan skulle bli dömd så får du ett väldigt lågt straff. 

Vilka signaler sänder det här ut? Man kan tycka att det blir lite hycklarbeteende att vi sitter och pratar så mycket om feminism och jämställdhet samtidigt som vi ser genom fingrarna för en av de största kvinnorättsfrågorna i modern tid. 

Det finns en tankebana som beskriver dessa förövare som offer för en större samhällsbild, detta anser jag vara falskt och en mycket olycklig inställning. 

Jag är trött på att höra bortförklaringar och i många fall rena sympatier för dessa människors handlingar samtidigt som offren ofta blir bortglömda eller ses på som några "vinnare" eftersom de fick 100 000 kronor i skadestånd och den stackars förövaren två år i fängelset. 

Dessa män är inga offer, deras handlingar kan inte skyllas på varken våldtäktskultur, pornografi eller klasskillnader utan bara på dem själva. De har helt på egen hand valt att begå sina brott och det finns inget annat ord är tragikomiskt för att beskriva den verklighet vi lever i där förövare tillsynes verkar förtjäna mer sympati än offer. 

De flesta kan med eget huvud förstå att man inte våldtar och hårdare lagstiftning ska inte rikta sig till dem utan till de andra, de som förhoppningsvis kommer bli avskräckta av hårda straff och om inte annat kommer kunna hållas borta från samhället under längre tid genom längre straff. 

Våldtäkt är ett brott som alltid har funnits och tyvärr alltid kommer finnas men det är vårt ansvar som samhälle att stå på offrens sida och visa att vi tar våldtäkter på allvar och att med hjälp av vettiga fängelsestraff avskräcka förövare och skydda medborgare från dessa sjuka individer. 

Fina ord väger inte så tungt när straffen är så låga, det är inte bara respektlöst mot offren utan visar även det som faktiskt stämmer; våldtäkt anses inte vara ett allvarligt brott i Sverige. 

Man brukar säga att handling alltid väger tyngre än ord och jag står fast vid att om vi som samhälle verkligen fördömde sexualbrott så skulle vi inte ha de straffen som vi har idag.

Alice Berglund