Min pojkvän är allvarligt sjuk – erbjuds en enkelbiljett "hem"

För några år sedan träffade jag, via en gemensam bekant, min nuvarande pojkvän. Han bodde då i Köpenhamn med sin dåvarande danska flickvän och jag var tillsammans med någon annan. Ett gemensamt intresse för politik gjorde att vi fortsatte hålla kontakten via sociala medier.

Han är ungersk medborgare, men har flyttat runt mycket i sitt liv, och när vi båda avslutat våra föregående relationer förra året så befann han sig i Skottland. 

Från att ha haft en mer ytlig relation, gick det ganska snabbt över till något annat. Vi pratade obehindrat om saker, skrattade åt samma skämt och hans röst gjorde mig knäsvag.

Vi bestämde snart att han skulle komma hem till mig på besök en vecka eller två. Han sade upp sitt boende för att inte slösa hyra när han var borta och packade sin väska.

Jag hade aldrig riktigt varit nära honom och var jättenervös över att han kanske skulle ha en konstig doft eller nåt, men han luktade bara trygghet och "hemma". Här hörde jag hemma, i hans famn.

Lyckosamt nog så kände han samma och det dröjde inte länge innan vi började planera vår gemensamma framtid, med allt vad det innebär.

Under tiden i Skottland försörjde han sig som översättare och kunde till en början fortsätta med detta från Sverige, genom sin dator. 

Men efter ett tag börjar uppdragen sina och ungefär samtidigt totalkraschar hans laptop, vilket gör det omöjligt för honom att jobba. Utan inkomst kan han inte heller återvända till Skottland. Stressen över detta gör att han går in i en depression.

Vi lyckas till slut ordna jobb åt honom via en kompis, men det är bara enstaka arbetstillfällen och inget hållbart i längden. Arbetsgivaren är iallafall nöjd med hans prestation och vill ge honom fler uppdrag. 

Under tiden han är borta och jobbar hör han av sig väldigt ofta, och när vi pratar hör jag att något inte står riktigt rätt till. Han låter konstig på rösten och är väldigt överdrivet gullig.

När han väl kommer hem igen så noterar jag snabbt att det är något i hans blick som inte stämmer. Han uppför sig konstigt och när någon klipper av bromsvajern på hans cykel, blir först jag anklagad för dådet. Jag förstår inte varför han tror att jag vill skada honom, men han tycker att det är uppenbart att jag vill bli av med honom.

Ovanför mig bor det människor som frekvent har hetsiga samtal på utländskt språk. Eftersom det oftast är snabbt övergående dispyter och ingen verkar fara illa, noterar jag sällan det hela överhuvudtaget. 

Men nu säger min pojkvän att det är ungerska de pratar och att samtalen kretsar runt oss, men framförallt honom. De är elaka, de kränker honom, skadar varandra och berättar saker om mig som aldrig kommer vara sanning.

Jag har vänner med erfarenhet av psykossjukdomar som blir oroliga när jag berättar om beteendet och frågar om det inte kan vara det han har drabbats av.

Den kommande tiden sker mycket märkliga saker. Jag orkar inte gå in på allt, men hans svartsjuka vet inga gränser och hans idéer om vad jag har för mig bakom hans rygg är minst sagt absurda. Han lider av uppenbar paranoia. Han är sjuk, och han behöver hjälp.

Nu kommer vi till problemet. I och med att han inte har ett svenskt personnummer så får han inte den hjälp han behöver, och utan en giltig hemadress har du ingen automatisk socialförsäkring eller garanti för fortsatt vård. Hans paranoia har gjort att han inte vågat registrera sig någonstans.

Det Sverige erbjuder honom är en biljett tillbaka "hem" till Ungern, landet som han en gång flytt och där har han inte en chans att klara sig. Jag är den enda familj han har.

Jag trodde naivt att man hade rättigheter som EU-medborgare, men tydligen inte. Det är nästa så att jag vill påstå att det är lättare att få ett svenskt personnummer om du kommer hit som flykting. Om du inte är rik det vill säga. Har du ett fyllt bankkonto eller någon annan som garanterar din försörjning så tar det bara några veckor att handlägga.

Kär och galen? Ja, då kan du glömma det. Få svenska arbetsgivare anställer sjuka människor utan personnummer, vissa skriver till och med ut att de inte kan hjälpa folk med detta, så jag vet att vi inte är ensamma om problemet. 

Och utan personnummer kan du inte göra mycket i Sverige, glöm saker som att öppna ett bankkonto eller en så simpel sak som att registrera sig för ett bonuskort på Ica.

Allt detta pågår medan jag själv tampas med fibromyalgi och PTSD, posttraumatisk stressyndrom, och situationen gör att jag sakta går sönder fullständigt, både psykiskt och fysiskt. 

Vår relation trasas sönder varje gång jag bryter ihop av utmattning, speciellt när pengar är problemet. Nu kommer snart vintern igen och min pojkvän saknar fortfarande en laptop, min egen sjunger (bokstavligen) på sista versen. 

Han har ingen varm jacka, skor eller regnkläder. När hans enda par chinos är smutsiga kan han inte gå ut förrän vi tvättar nästa gång. Våra katter hade behövt få lite veterinärvård och nära nog det mesta här hemma är slitet, trasigt och halvdant. 

Jag har sålt av det mesta av värde, tigger med jämna mellanrum, letar pant och nådde reps ände energimässigt för längesen. Min sjukersättning täcker inte ens mina egna behov, varför den inte kan agera som hans försörjningsgaranti och ovissheten om framtiden äter upp oss med hull och hår.

Fyra siffror står alltså i vägen för vår framtid, och i hans fall kan det till och med vara en fråga om liv och död. Är detta verkligen värdigt ett land som mer än en gång proklamerat att "Alla ska med"?

Nelly Mathilda Fredlund

---------------------------------------------

Gillar du det jag skriver? Skicka då gärna mina texter vidare i dina nätverk, gilla min Facebooksida och om du vill/har möjlighet, donera gärna en slant till mig via Swish på nummer 0768969772. Tack på förhand! <3 

Vill du läsa vad min pojkvän skriver om, eller kontakta honom, hittar du hans blogg på concernedhungarian.tumblr.com och även han har en Facebooksida man kan gilla!