Ät en god köttbit och skit i miljön – så räddar vi planeten

Immigration, skola, sjukvård och miljö. Fyra olika frågor som ständigt diskuteras inom politiken. Trots att alla dessa ämnen är minst lika viktiga för sammanhållningen av det svenska samhället så är det ett som sticker ut. 

En fråga associerad med endast en ideologi. En ideologi som har många engagerade följare och sympatisörer: miljöfrågan. En relativt ny fråga som engagerat många människor, inte bara i Sverige utan världen runt. 

På grund av vetenskapliga metoder och forskning är dagens miljöproblem oförnekliga. Miljöproblemet är ett globalt problem som berör alla. Det är just det som gör problemet så komplext, det berör alla. 

För att vi skall rädda miljön krävs en insats av alla människor på jorden. Varje gång jag tänker på det blir jag trött. Ett problem som kräver att en majoritet av 7,5 miljarder individer med olika åsikter och bakgrunder enas. Ett problem som kräver att alla måste göra avkall och ändra sin livsstil. 

Är det rimligt? Kan detta problem verkligen lösas på individnivå? Självklart inte. För att jordens klimat skall räddas från växthusgaser måste ett visst antal människor börja leva klimatsmart. 

Att leva klimatsmart innebär att anpassa sig till tidtabeller, äta mindre kött, lägga mer pengar på ekologisk mat och köra elbil. Kommer pöbeln frivilligt anpassa sig till denna livsstil? Med all förmodan är svaret på den frågan ett nej då det är en livsstil som tvingar individen att göra avkall på saker som ger dem lycka. 

Vegetarianer, veganer och andra miljöaktivister vill att människor skall göra avkall på materiella saker som gör dem lyckliga, detta för att rädda jordens klimat. Jag anser dock att sättet miljöaktivister resonerar på inte håller. 

Människans natur är inte att agera som en pliktstyrd robot utan snarare som den luststyrda homo sapiens vi alltid har varit. Jag tycker inte att människor ska göra avkall på något som gör individen lycklig endast för att rädda miljön. För vad är mer viktigt än att själv vara lycklig och att leva sitt liv som man önskar? 

För det första vill jag klargöra en sak. Jag förnekar inte att det finns ett miljöproblem som behöver lösas. Jag vill lösa miljöproblemet lika mycket som alla andra miljöaktivister, men man måste vara realistisk. 

De miljöaktivister som tror att deras insats har en påverkan på miljön har utan tvekan rätt. Deras insatser påverkar miljön positivt. 

Hur som helst är den påverkan ytterst liten då miljöaktivister, det vill säga människor som lever klimatsmart, är en minoritet. Anledningen till att jag inte gör avkall och ändrar min livsstil för miljön är simpel; förändringen av en individs livsstil försäkrar inte ett resultat där klimatet räddas. 

Det är en chansning att leva klimatsmart, en chansning som endast har två möjliga resultat. Antingen så räddas jordens klimat och alla lever vidare. Detta resultat är det som alla miljöaktivister blint tror på. 

Men, de glömmer ofta det andra möjliga resultatet. Resultatet där för få människor adapterar sig till en klimatsmart livsstil och jordens klimat inte räddas. Samt att allt som miljöaktivisterna gjort avkall på var förgäves. 

Jag vill, som många andra, inte ta denna chansning som miljöaktivisterna vågar ta. För det andra så tycker jag inte att man ska underskatta det värdet som individen kan känna till vissa materiella saker. 

Individen har, i dagens samhälle, en ständig förväntan på sina axlar att tänka klimatsmart. En förväntan som blir en press. En press som ger individen dåligt samvete när den inte lever klimatsmart. 

Materiella saker som orsakar klimatproblem så som en köttbit eller ett klädesplagg kan vara oerhört värdefulla för en individ. En köttbit och ett nytt klädesplagg kan förgylla livet och göra individen lycklig. Ska man som människa verkligen behöva göra sådana avkall på sin egen lycka? 

Ska jag inte kunna bjuda mina gäster på en saftig oxfilé utan att få dåligt samvete? Ska jag inte få köpa ett nytt klädesplagg som jag verkligen vill ha för att jag inte "behöver" det? 

Det liv jag lever vill jag leva till fullo. Jag vill njuta av en köttbit och jag vill flyga runt jorden för att erfara resmål. Jag vill leva ett liv utan begränsningar. Är det för mycket begärt? 

Nej, eftersom att leva ett lyckligt liv är den dygd som alla strävar efter. Du ställer dig säkert frågan "Förstår inte skribenten att om alla tänkte som honom skulle jordens klimat aldrig räddas?". Om alla tänkte som mig skulle det inte finnas några problem, för att alla hade haft samma åsikter och tyckt likadant. 

Hade alla människor tänkt som mig hade miljöproblemet varit löst på några dagar. Jag är ingen oppositionspolitiker som endast påpekar vad som är fel utan att ge ett förslag på hur problemet ska lösas. Jag har en egen lösning. 

En lösning på klimatproblemet som inte involverar chansningar för individen. Den simpla lösningen är lagar. Det är inte vanliga samhällsmedborgare som har den direkta makten att göra lagar. Det är nämligen upp till alla länders politiker och makthavare. 

Jag vet att mina åsikter motsäger sig själva. Hur kan jag vilja leva ett liv utan begränsningar och samtidigt påstå mig vilja rädda miljön lika mycket som andra miljöaktivister? Låt mig förtydliga min åsikt. 

Jag har inga problem med att ändra min livsstil om jag säkerligen vet att det kommer rädda klimatet. Detta eftersom att jag vill kunna ge följande generationer möjligheten att också leva ett liv utan begränsningar. 

Jag vet att min lösning inte på något sätt är realistisk. Politiker kommer inte bry sig om att rädda miljön så länge det inte finns pengar att tjäna. Klimatproblemet är för stort för att lösas i nuläget och det enda vi som individer kan göra är att ta vara på livet genom att leva utan begränsningar. 

Ytterligare skäl till varför man inte borde göra avkall på lycka för miljön är "mindfulness". Något jag själv fick lära mig av de kenyanska invånarna när jag bodde i storstaden Nairobi. 

Den psykologiska termen mindfulness är också ett tankesätt och en filosofi. Filosofin utgår ifrån att leva i nuet. Det förflutna kan man inte ändra och framtiden kan man inte förutspå. Mindfulness kan vara en lösning på den miljöstress som många idag förmodligen upplever. 

Oavsett hur man väljer att tänka runt omkring miljöproblemet så måste en fråga ställas: Ur ett historiskt perspektiv, under vilken tid har människan inte trott att jorden ska gå under? 

Sedan människans begynnelse har man trott att jorden ska gå under. Mayaindianerna, vikingarna, romare och flera religioner har genom tiden förutspått jordens undergång. Trotts dessa förutspådda undergångar sitter jag i en kontorsstol och dricker en kopp varmchoklad i mina fårtofflor. 

Svante Nordin, professor i idé- och lärdomshistoria vid Lunds universitet säger att "suget efter undergången har alltid funnits, i alla kulturer". Nordin säger också i en artikel från DN att detta tänkande finns inom klimatdebatten. Så kanske är miljöproblemet endast ännu ett sug efter en undergång. 

För att konkludera så tycker jag inte att man ska göra avkall på lycka för att rädda miljön. Det gå inte att leva klimatsmart när det inte finns några garantier att en individs förändring kommer rädda miljön. 

Materiella saker kan betyda mycket för många och det är helt naturligt. Detta då att vara lycklig är en dygd som alla konstant och ständigt strävar efter. 

Det är ingen idé att vara rädd för framtiden då alla alltid tror på jordens undergång. Alla bör leva det liv de vill utan att präglas av samhällets miljönormer. 

Jag vet inte hur du känner angående framtiden och miljön. Däremot så vet jag att jag är lycklig och känner ingen oro för framtiden. Ursäkta mig, nu måste jag gå och vänta på nästa undergång.

Salomon de Leeuw