Det finns mat åt alla – så varför svälter människor?

I samband med inslag där fattiga och undernärda personer visas uppmanas vi skänka pengar för att de ska kunna få något att äta. 

Vanliga människor har också många gånger besvarat denna efterfråga genom att man visat sig från sin bästa sida och skänkt vad som förmåtts. 

Vi i Sverige bidrar med mycket; under 2016 skänkte två av tre personer till välgörenhet och som privatpersoner skänkte vi ungefär nio miljarder. Aldrig tidigare har vi skänkt så mycket. 

Året dessförinnan var också ett rekordår, då vi totalt skänkte mer än sju miljarder. Dock är det en tung börda som kastas över på vanliga medborgare från beslutsfattarnas håll. 

Faktum är att en tredjedel av all ätbar mat som producerats slängs, varav en stor del aldrig ens når konsumenterna. 

Den vanligaste anledningen sägs vara att maten tappat sitt ursprungligen fina utseende och inte längre ser god ut. I andra fall kan det vara förpackningen som dragit på sig någon visuell skada. 

Banala förklaringar på ett allvarligt problem, minst sagt. Å andra sidan kan vi inte blunda för att det är utbudet och efterfrågan som bestämmer priset på varan. 

Om allt matsvinn hade upphört i denna stund hade det blivit ett överskott på mat och priserna hade sjunkit drastiskt. 

Detta hade ökat vår välfärd som konsumenter, men däremot hade inblandade korporationer förlorat på en sådan utveckling, där en låg efterfråga hade bromsat upp hela marknaden. 

Frågan grundar sig i om man ska agera moraliskt och rädda liv, eller tjäna mer och bli rikare? Man kan tvätta sig ren på utsidan och pynta sig med diverse fina plagg, men insidan och samvetet låter sig inte luras. Därav behovet av att ständigt uppmana allmänheten att bidra med hjälp. 

Som vanliga medborgare kan vi verkligen inte göra mer än vad vi gör. Gång efter annan gör välgörenhetsorganisationer och kyrkor stora insatser, när man samlar ihop mat som annars skulle slängts och delar ut till behövande, vid sidan av alla insatser från privatpersoner. 

Den verkliga förändringen måste komma uppifrån, precis som huvudet måste vara det som dikterar kroppen. Ansvariga korporationer måste ta sitt ansvar och sluta med sin dubbelmoral. 

Vårt mål måste ligga i samma riktning, annars kan vi inte tillhöra samma lag.

Ante Tepic