Widerstedt: Mår du bra av att förstöra för andra, Joakim Lundell?

Förundersökningen har lagts ner. Jaha. Så värt var mitt liv. 

Jag polisanmälde Joakim Lundell för förtal, på grund av det han skrev om mig i sin bok. Fruktansvärda, hemska saker, som har fått mig att må otroligt dåligt. 

Men tydligen kan en person skriva en självbiografi utan någon som helst sanning. Du kan ursäkta dig med "det är ju så här jag minns det!".  

Ska jag vara ärlig känns det som om någon just knivhuggit mig. Jag blöder, men problemet är att jag inte dör. 

Att göra en polisanmälan är jävligt jobbigt. Att prata i telefon och gå igenom allt som har hänt är så utmattande att jag helst bara vill lägga på luren. Gömma mig. 

Kanske allt bara var en dröm. Kanske finns mitt namn inte med i en bok trots allt. 

Tydligen är det okej att skriva att jag stjäl pengar, hänger med gubbar på flygplatser och är totalt sjuk i huvudet. Det är okej att skriva så om en annan person som inte kan försvara sig. "För det är så här jag minns det."    

När jag gjorde polisanmälan stod jag i telefonkö i 45 minuter, gråten i halsen för jag kände mig så jävla förnedrad. Jag vet att författaren vill mig enormt illa. 

Kanske tycker han nu att jag fått mitt "straff". Varför han nu har detta behov? 

Jag hoppas han känner sig stolt, lycklig och tillfreds med sig själv. Kanske han mår bra av att förstöra för andra? 

Att förundersökningen lades ner, trots tydliga bevis, är sorgligt. Men vad kan jag säga? Jag förväntar mig inte något annat.  

Att få ett kapitel om sig själv med de mest vidriga sakerna är inte något polisen prioriterar. Att utsättas för misstankar, som att jag stjäl pengar, är inte så viktigt.  

Jag har lärt mig något viktigt under denna tid, det är att om jag någonsin får för mig att skriva en bok om mitt liv... Då kan jag skriva exakt vad jag vill.  

Jag kan verkligen brainstorma uthängningar, för ursäkten som alltid funkar är: "Det är ju så här jag minns det!".

Hanna Widerstedt

Läs mer här: Hanna Widerstedt polisanmäler Joakim Lundell