Jag lider av endometrios – men läkarna anklagar mig för att knarka

Jag lider av endometrios. En sjukdom som drabbar cirka 10 procent av alla livmoderbärare. De flesta känner inte till endometrios och dem som gör det kopplar sjukdomen till smärtsamma menstruationer. Men det är så mycket mer. Det är en sjukdom som kan förstöra liv.

Jag är idag 25 år. När jag fick min första mens som 11 år gammal fick jag på köpet också mina första endometriossmärtor. Jag har inte enbart ont vid mens utan dygnet runt. 

Dygnet runt känner jag den där brännande, huggande, svidande smärtan som inte går att ignorera. Därför har jag i nuläget varit sängliggandes i två år på grund av smärtorna. 

Socialstyrelsen anser inte endometrios som en sjukdom så därför har jag ingen inkomst då försäkringskassan nekade min sjukskrivning.

Jag har även opererats där läkarna kunde se cystor på äggstockar samt livmoder, blödningar i bäckenet och samt endohärdar (endometriosfläckar som blöder) över tarmarna. 

Jag får morfin som tar bort de värsta smärtorna så jag hinner andas emellanåt. Men att ta morfin som ung tjej med en sjukdom som inte syns utanpå leder till förnedringar och att bli klassad som missbrukare.

Läkarna har proppat i mig alla möjliga mediciner under åren men inget ville bita på min smärta tills dagen då jag fick morfin. 

Äntligen kunde jag gå en promenad utan att svimma av smärta. Äntligen ville jag inte längre ta livet av mig. Jag trodde nämligen jag var dömd till ett liv med fruktansvärda smärtor.

Idag har jag tagit morfin i ett år. Jag tar väldigt låga doser. Efter alla år av smärta så visade det sig också att jag hade fått nervskador och det biter inte morfin på, därför är det inte lönt att ta alltför hög dos.

Men vad blir jag kallad för i vården när jag söker hjälp? Jo, missbrukare. Knarkare. Drogberoende. 

Söker jag hjälp för halsont så har läkaren innan mitt besök kollat igenom mina journaler och noterat att jag tar morfin. 

Då får jag direkt höra att jag är för ung för en så pass stark medicinering, att endometrios omöjligt kan göra så ont och att Alvedon visst hjälper bara att jag inte vill tro det eftersom jag "missbrukar".

Jag minns särskilt en kväll för ett par månader sedan. Jag hade fått diklofenak (en form av smärtstillande) av en läkare som sa att jag skulle testa det för mina smärtor. 

Det visade sig att jag var allergisk mot diklofenak och fick åka in till akuten med svullen hals och andnöd. Jag låg på golvet  i väntrummet på akuten och kippade efter luft. 

En sjuksköterska kommer ut och kollar till mig och säger ganska direkt till min pojkvän som hade kört dit mig att "Andrea är bara här för att få mer morfin. Detta är tydliga abstinenssymtom". 

Jag fick ingen hjälp utan fick istället diagnosen "drogberoende" satt i mina journaler. Jag var nära på att stryka med på grund av diklofenaken men hade tur att allergin la sig ett par timmar senare.

Vad jag vill ha sagt med min text? Att endometrios är en förjävlig sjukdom. Du drabbas inte bara fysiskt utan samhället väljer att stämpla dig som en missbrukare så fort de får veta att du går på starka smärtstillande. 

Ingen vill dig tillslut väl, inte ens dagen du drabbas av något akut och även där får stämpeln missbrukare satt i din panna.

Andrea Holm