Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!
24
reaktioner idag

Jämställda Sverige – där kvinnor tvingas föda döda foster i toaletten

Emily Comeau Hellsing​: "Ska kvinnor behöva föda fram döda foster i toaletten hemma i ett av världens mest jämställda länder?"

Emily Comeau Hellsing​ anser att vi inte ser tillräckligt allvarligt på missfall i Sverige.

Emily Comeau Hellsing​.

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

Missfall är ovanligt får man höra, till dess att man själv är med om det och då plötsligt berättar flera i omgivningen om sina erfarenheter av det. 

Man talar om att 20 till 30 procent av alla graviditeter slutar i missfall. Jag tror att mörkertalet är stort. Jag känner flera som varit med om det flera gånger om och jag själv har gått igenom det två gånger hittills. 

Den ena av gångerna höll på att kosta mig livet, då jag var på väg att förblöda mitt på toalettgolvet. Men det hör livet till som kvinna, är signalerna jag fått. 

Jag kanske är unik i att tycka att det är fullkomligt inhumant att behöva föda fram ett dött foster hemma? 

Det är inte bara en fysiskt svår sak att gå igenom med tanke på smärtan och blodet, det sker även oftast helt utan förvarning med stor chock och sorg som följd. 

Skräcken som det innebär att under en graviditet plötsligt börja blöda utan att veta varför är svår att beskriva. Jag anser att det är en mänsklig rättighet att så fort som möjligt få komma in och bli undersökt för att fastställa vad det är som händer. 

Det är en stor skam att vi inte kommit längre i Sverige, än att rådet som ges till kvinnor som börjar blöda innan 12:e veckan av graviditeten är; "blöder du igenom en binda på en timme så kan du åka in" eller "är det ett missfall så finns det ändå ingenting att göra åt det". 

Det var nämligen det jag själv fick höra när jag började blöda i vecka 12 och ringde till alla sjukhus i närheten som då avvisade mig på grund av hög belastning. 

Det var fruktansvärt plågsamt, men tydligen någonting som man förväntas ta sig igenom bakom hemmets lyckta dörrar. 

Man får helt enkelt se om det ploppar ut ett dött foster i toaletten eller inte. En närmast morbid upplevelse. 

Beslutar man sig ändå för att åka in till närmaste gynekologakut (som kan vara väldigt långt borta för en stor del av befolkningen) är väntetiderna ofta långa. Under tiden får man gott sitta och blöda, och vänta. 

Det är tydligen vår lott som kvinnor, efterdyningar från en svunnen tid, där kvinnans reproduktiva system skambelagts och mystifierats. Vi förväntas sköta oss själva. Inte ligga systemet till last. Inte kräva resurser i onödan. 

Vid sidan av den bristande vården och informationen om missfall förväntas vi dessutom tala tyst om ämnet, då det förblir tabubelagt. 

Om det nu är en naturlig del av mänsklig reproduktion, varför omnämns det inte ens i exempelvis sexualundervisningen? 

Jag kräver en översyn av rutiner kring missfall. Särskilda missfallskliniker borde finnas som är tillgängliga överallt i landet och har öppet dygnet runt! 

Alternativt storsatsningar på dygnet runt-öppna gynekologmottagningar runt om. Hade det funnits, så hade jag själv sluppit se döden i vitögat när jag rusades in med ambulans för en akut skrapning, efter stor blodförlust och chock som resultat av missfall. 

Hur vill vi ha det? Ska kvinnor behöva föda fram döda foster i toaletten hemma i ett av världens mest jämställda länder? 

Och till sist; tror ni att det hade sett ut så här om det var män som drabbades av missfall? Inte en chans.

Emily Comeau Hellsing

Har du varit med om något liknande?

Mer:

Sverige – där kvinnor överdoserar på magmedicin för att göra abort