Rebecca Weidmo Uvell: #Metoo börjar bli problematiskt
Rebecca Weidmo Uvell: "Att bli anklagad för ett sexbrott eller ens något som uppfattats som sexuella trakasserier, eller även ensidigt flörtande, kan förstöra ens privatliv. Och karriär."
Utan sociala medier hade aldrig svenska #metoo blivit så stort som den är. Ironiskt nog började allt i Sverige med att mäktiga mediemän anställda på landets största mediehus anklagats som i ett pärlband.
Parallellt har vi under hösten sett ett mer eller mindre journalistiskt haveri utspela sig i realtid vad gäller pressetik. Som pågår än. Aftonbladet skrev pompöst att man minsann mycket sällan publicerar namn på folk som inte är dömda som försvar varför ingen av de egna profilerna namngivits. Bara för att bokstavligen dagen efter att publicera namnet på en anklagad medieman från TV.
Det är jättebra att frågan lyfts och det är tack vare #metoo som så många kvinnor vågat. Locket är så att säga av och vi kan på allvar prata om situationen.
Men i alla dessa upprop blandas det högt och lågt. Allt buntas ihop till sexuella övergrepp och trakasserier. Våldtäkt står på samma rad som oförskämda kommentarer om någons vikt.
Och det är här det börjar bli problematiskt.
För att företrädesvis män, men även kvinnor, skämtar sexistiskt är en sak. Det är vidrigt. Men knappast olagligt. Att med våld ha eller försöka ha sex med någon är ett av lagens värsta brott. Det är våldtäkt. Och genom att ställa dessa i samma grupp så tar man, utan att intentionen finns men resultatet blir detsamma, ner våldtäktens allvar. Tyvärr.
Det finns andra problem.
Det finns nämligen ingen absolut sanning och olika människor uppfattar saker olika. En kvinna kan bli mycket ledsen och upprörd av ett skämt som en annan kvinna inte reagerar lika starkt på. Det är inte alltid den som skämtar eller flörtar uppfattar att det är ett övertramp, att personen på andra sidan tar fruktansvärt illa vid sig och känner sig utsatt.
Och männens uppfattning om skämt, flörtar och den delen av #metoo som beskrivits finns inte med i beskrivningarna, för att det är ett upprop av och för kvinnor. Men när skuldfrågan och ansvar ska avgöras räknas även männens uppfattning. Något annat är orimligt. Den som anklagas måste också få höras.
Samtidigt måste ansvar riktas mot alla de tysta medlöparna som sopat undan och möjliggjort för att dessa män, för att de var viktiga inkomstkällor, lät hållas. Även tysta kvinnor. Ansvar har inget kön.
De vittnesmål jag har läst pekar visserligen inte ut personen med namn men det är så mycket detaljer i vissa och Sverige är litet att många berörda och folk i branschen kommer lätt kunna räkna ut vilka de är. De är helt inte tillräckligt anonymiserade. Detta tror jag är medvetet. Man kan då peka ut utan att peka ut. Utan att behöva anses begått ett övertramp själv.
Men att bli anklagad för ett sexbrott eller ens något som uppfattats som sexuella trakasserier, eller även ensidigt flörtande, kan förstöra ens privatliv. Och karriär.
Det är ett mäktigt vapen folk nu tagit i sina händer.
Det riskerar att bli någon form av häxjakt där flocken vittrar blod och det istället börjar handla om att fälla så många byten som möjligt än att ändra något på riktigt.
Ivrigt påeldat av en mediebransch vars primära syfte är att lyfta bort blicken från sina egna problem och tjäna en hacka på klick samtidigt.
Och då förvandlas något så viktigt som en hälsosam och väldigt viktig diskussion om förlegade kulturer, brist på respekt gentemot kollegor oavsett kön, personlig integritet, personlig sfär och allt annat som är verklig jämställdhet till något annat. Då riskerar chansen att förgås att på riktigt få män att förstå hur saker ser ut utifrån deras egna huvuden och gubbiga förlegade miljöer och sätt att bete sig. För att det blivit något annat.
Som i alla lägen gäller det att hålla huvudet kallt och inte ryckas med i ett flockbeteende.
