Läs de tidigare artiklarna här och här.
Återigen gör sig vänsterns fixering vid höginkomsttagare påmind. Genom aktiva feltolkningar och med uttjatad retorik gör SSU ytterligare ett försök att skönmåla de skattehöjningar som de senaste åren inte endast påverkat de allra rikaste, utan även barnfamiljer, företagare och ungdomar.
Det är tydligt att socialdemokratins fokus är riktad mot de rika hushållen, i stället för att åtgärda det utanförskap och bidragsberoende som de själva har skapat.
Sverige har, som de allra flesta redan vet, ett av världens högsta skattetryck. Trots detta kräver Socialdemokraterna och SSU mer skattepengar från medborgarna för att finansiera välfärden. Hur går detta ihop?
Höga skatter främjar inte samhället. I stället ger det en sämre välfärd. De höga skatterna hämmar arbete, företagande och utbildning, de områden som i grunden bygger välfärden. Det är väsentligt att det svenska samhället prioriterar just detta – det är på så sätt som vi bygger landet starkt, både socialt och ekonomiskt.
Sambandet mellan den svenska välfärden och bristen på skattepengar fallerar någonstans på vägen. Vad är det som gör att Sveriges välfärd har så mycket mer resurser än andra länder, men ändå inte fungerar tillräckligt bra? Det är ett fundamentalt problem som inte löses genom ytterligare skattehöjningar.
Förlossningsvården, äldreomsorgen, pensionerna och vårdköerna måste kunna fungera på ett värdigt sätt utan att överbeskatta befolkningen. Det är både sorgligt och orimligt att skattebetalarna ska ta ansvar för regeringens oseriösa ekonomiska politik.
De skatter som har höjts under denna mandatperiod har i allra högsta grad drabbat dem som vänstern benämner som ‘vanligt folk’. Ett tydligt exempel på det är brytpunkten för statlig inkomstskatt som nu även drabbar, bland annat, poliser och barnmorskor.
Detta försämrar drivkrafterna till att arbeta, vilket är synnerligen allvarligt inom de områden som redan nu saknar arbetskraft. Även de höjda skatterna på drivmedel och de reducerade RUT- och ROT-avdragen drabbar samtliga individer som nyttjar dessa, oavsett inkomst. Inte minst barnfamiljer. Ingår dessa grupper av människor i det som SSU kallar för ‘den rikaste eliten’?
Det råder ingen tvekan om att de människor med större inkomster ska betala mer i skatt än de med låga. Med det nuvarande progressiva skattesystemet finns det tre olika nivåer med stigande procentandel beroende av inkomsten. Således betalar höginkomsttagare betydligt mer skatt än resten av befolkningen, oavsett om det räknas i procent eller kronor.
Människor bör kunna utbilda sig längre, våga satsa på en karriär och tacka ja till en högre position på arbetsplatsen, utan att förhindras av höga skatter som gör jobbytet eller omskolningen ekonomiskt ofördelaktig.
Det finns inte ett land i världen utan klasskillnader. Det är en naturlig del av samhället. Givetvis blir det problematiskt om dessa klyftor växer och blir alldeles påtagliga för medborgarna. Dock är det rimligt att de människor som investerat i en omfattande utbildning för att sedan tjäna mer pengar än genomsnittet också kan nyttja sina tillgångar fritt. Återigen är inte problemet att individer tjänar pengar.
Problemet är snarare de bristande krav på motprestation och det bidragssamhälle som Socialdemokraterna tillsammans med övriga vänsterpartier har lagt grund för. Det är de höga bidragen som förflyttar klyftorna längre ifrån varandra, inte något annat.
Det är skamligt att SSU uttalar att de står på ‘vanligt folks sida’, när de i själva verket har successivt försvårat situationen för, bland annat, barnfamiljer, företagare och unga. Var finns värdigheten i att stoltsera med höjt barnbidrag, när samma hushåll betalar tusentals kronor mer i skatt per år än tidigare?
Det är inte rimligt att varken ‘de rikaste’ eller övriga samhället ska ‘hosta upp mer till det gemensamma’ på grund av att Magdalena Andersson och Stefan Löfven har misslyckats med finanserna.
Filip Jonsson,
1:e vice ordförande MUF Dalarna
Hugo Abrahamsson,
2:e vice ordförande MUF Dalarna
Sofia Axelsson,
ordförande MUF Dalarna