Rami Mohammad: "Jag vill med stolthet kunna säga – jag är svensk"
Rami Mohammad: "Jag arbetar åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan som de flesta i detta land. Vad gör jag för fel undrar jag allt oftare? Jag vill bara bli accepterad för den jag är"
De flög in sina soldater med deras stora plan över Atlanten till Mellanöstern och byggde sina militärbaser som de dessutom skulle använda i krig mot Mellanöstern. De invaderade länder under falska premisser som de själv bevisade var falska. De pratar om demokrati här men stödjer diktatur där. De jobbar för regimbyte utifrån själviska intressen. Miljontals civila döda som resultat.
De skapar ett maktvakuum och öppnar för extrema grupperingar att bygga upp sin stridsförmåga. De snor tillgångar och exporterar, medvetet eller omedvetet, terrorister till Europa för att kunna dra in Europa i sin smutsiga plan. Europa vet vad det handlar om men följer ändå med på den smutsiga planen i hopp om gengäld. De startar en hatkampanj mot Islam för att kunna få tyst på massan i sina länder. Det ska vara "ok" att mörda en muslim i Mellanöstern i framtiden utan en massa tjat om rättvisa.
Jag talar förstås om USA, de som till slut har lyckats förgifta världens mest toleranta land Sverige. Idag lever vi som rädda individer i världens mest toleranta land. En som till exempel är född i Sverige med barn som också är födda här känner hur ögon stirrar på en när man kommer till en offentlig plats där man är minoritet.
Detta kan bara bli fulare, tänker jag, än vad det redan är. Vi är påväg att skapa skamlös dyster historia likt den på 40–talet. De som låg bakom eländet då är döda och folk kan inte relatera till den tiden längre. Var en del av att jobba för samlevnad istället för att jobba mot en ny etnisk rensning är det en inre röst som viskar inom mig.
Jag förväntar mig inga applåder för denna text. Men gärna att man försöker sätta sig in i en muslimsk man eller kvinnas situation. Jag älskar Sverige och skulle aldrig välja ett annat land framför Sverige, men jag måste erkänna att jag inte känner mig som en del av kollektivet längre.
Jag räds för mina barns uppväxt i ett mer hatiskt och splittrat Sverige. Jag vill inte äta griskött, dricka starksprit och dansa vals i ett öltält på festivalkvällar. Jag är inte heller intresserad av Melodifestivalen, jag är bara inte den typen. Jag växte upp på 90-talet med hip-hop och breakdance på gården och libanesiska bröllopssånger på festkvällarna.
Jag arbetar åtta timmar om dagen, fem dagar i veckan som de flesta i detta land. Vad gör jag för fel undrar jag allt oftare? Jag vill bara bli accepterad för den jag är och inte behöva känna mig skyldig när någon galen Islamist begår ett terrorbrott någonstans på jorden.
Alla dessa tankar. Hade jag haft dom om 11 september aldrig ägt rum? Jag som bara vill att mina barn ska kunna få den fina uppväxt som jag fick innan 11 september 2001 då allt blev annorlunda. Detta är i slutändan bara mina tankar. Jag kanske bara är paranoid men jag vill ha hjälp.
Jag vill att en som känner att han eller hon är svensk och med stolthet kan säga "JAG ÄR SVENSK", hjälper mig och kan ge mig tips på vad jag ska göra för att också kunna ställa mig upp en dag och säga "JAG ÄR SVENSK" med en självsäker ton utan att vara rädd för att någon ska titta med sned syn och tänka att jag är bara är en galen idiot.
Är du den som kan hjälpa mig?
