Agnes Arrhult: Det är 2018 och jag kan bestämma min outfit själv
Agnes Arrhult: "Att visa min rygg, mina armar och några centimeter av min mage är inget skamligt, inget äckligt och inget perverst. Och till er som tycker det kan jag säga det här: att då ligger nog problemet hos er"
Det är tre timmar innan jag ska upp på Lisebergs scen, jag står och väljer kläder inne på mitt hotellrum. Ute är det högsommarvärme så jag anpassar mitt klädval efter vädret och slänger på mig ett par jeans och min röda bh-top.
Det jag då inte visste var att mitt klädval som föll så naturligt för mig skulle några timmar senare bli en vass debatt över hela Sverige.
Efter framförandet bestämde vi oss för att köpa sockervadd inne på nöjesfältet. Några fans kom fram för att ta bilder och våra autografer. Mitt i signeringen knackar någon plötsligt på min axel och talar om för mig bestämt att jag inte får gå klädd som jag gör, och att om jag inte tar på mig något mer på min överkropp så måste jag lämna Liseberg.
Trots mina invändningar så lyssnar dem inte på mina argument och eskorterar mig då ut därifrån. Jag publicerar en bild på vår Instagram där jag vill ha mina följares åsikter, för jag kan knappt tro att detta alltså händer år 2018 så jag vill ha svar: Vem är jag för naken för egentligen?
Efter incidentens uppmärksamhet i media förklarar Liseberg att de kastade ut mig på grund av hygienskäl. Att det är ohygieniskt att sitta utan tröja vid åkattraktioner.
En regel som gäller alla men något jag, och så många andra på mina sociala medier, tror är efterkonstruerat skitsnack. Dessutom var jag varken i en åkattraktion, eller på väg till en.
Jag vill påstå att det är mer regel än undantag att vi kvinnor blir tillsagda om hur vi bör klä oss, eller för den delen inte bör klä oss. Inte för mycket, och inte för lite.
Många påstår att jag är för naken för Liseberg. Jag är för naken för de barnfamiljer som besöker nöjesparken. Hur gör ni när ni är på stranden där det finns människor i bikini, shorts eller till och med inga kläder alls? Sätter ni ögonbindel på era barn?
Att visa min rygg, mina armar och några centimeter av min mage är inget skamligt, inget äckligt och inget perverst. Och till er som tycker det kan jag säga det här: att då ligger nog problemet hos er.
Min feministiska kamp startades inte på grund av det här, den har pågått länge, och denna incident är bara en av många. Jag har under min karriär blivit sexuellt trakasserad och sexualiserad, och detta under bara två år. Jag har blivit nedvärderad, antagligen bara för att jag är kvinna, och många män inom denna bransch har känt att de har kunnat skämta runt med mig.
Uttryck som "lilla gumman" har fått mig att känna mig förminskad. Män har alltid kommenterat vad jag har på mig, som att deras åsikt är min lag. Till er vill jag bara säga att - er åsikt betyder ingenting för mig och det kommer den aldrig att göra.
Jag kommer aldrig att låta er tysta ned mig och ni kommer inte heller att få välja min outfit. Ni bestämmer inte över min kropp, jag bestämmer över den och jag är inte för naken - inte för någon.
