Jakob Fredin, 14: Nej tack – vi behöver inga “gratis” busskort
Jakob Fredin: "Det är helt absurt att staten eller kommunen ska bestämma vad ungdomar ska ha för att fylla sina somrar med aktiviteter. Att alla ungdomar föredrar en gratis bussresa före någonting annat är ett minst sagt otänkbart antagande"
Jag fick precis som många andra barn och ungdomar i Stockholm ett “gratis” busskort i brevlådan härom dagen. Men självklart delades inga gratis sl-kort ut.
Jag skulle vilja hävda att barnfamiljer med en sämre ekonomi hellre ser till att sina barn får en ordentlig utbildning, att de känner sig trygga när de till exempel åker just med kollektivtrafik, eller att de får behandling i tid vid en sjukdom eller skada.
Tänk dig en 16-årig kille som om somrarna älskar att vandra i skogen som ligger precis bredvid huset eller att cykla till kiosken som ligger två kilometer bort. Han blir inte direkt överlycklig över att han “gratis” kan åka in till stan. För vad ska han där och göra? Men han får självklart gratiskortet ändå.
Tänk dig en 13-årig tjej som om somrarna älskar att sitta och läsa på sitt rum eller bada vid stranden som ligger knappt 300 meter bort. Hon blir inte heller överlycklig över kortet. Men även hon får det självklart ändå.
Här är ett alternativ till subventionerade sl-kort: Sänk inkomstskatten. Ge barnfamiljerna mer pengar kvar i fickorna och minska statens ingrepp på egendomsrätten. Ge hushållen större möjlighet att själva göra val om hur de spenderar sina resurser.
Låt den 16-årige pojken köpa sig en ny cykel, låt den 13-åriga flickan köpa sig ett par nya böcker. Låt de unga spendera pengar på saker som betyder någonting för just dem istället för något som hen kanske aldrig kommer att använda.
Det är helt absurt att staten eller kommunen ska bestämma vad ungdomar ska ha för att fylla sina somrar med aktiviteter. Att alla ungdomar föredrar en gratis bussresa till Liljeholmen före någonting annat är ett minst sagt otänkbart antagande.
Att ge pojken chansen att köpa sin cykel eller flickan sina böcker ökar hushållens konsumering vilket stimulerar ekonomin. Köpet av en cykel ökar företagens möjligheter att anställa och ekonomins kretslopp kan ostört rotera vidare.
Om jag låter mitt kort ligga och skräpa på mitt skrivbord, vilket jag antagligen kommer att göra, kan jag tvingas känna skam över att kostnaden för mitt oanvända kort kanske förhindrade ett brottsoffer från att se sin gärningsman bakom galler, en elev från att nå ett godtagbart betyg eller ännu värre - en cancerpatient från att fåvård i tid.
Jakob Fredin,
Medlem i MUF men företräder sig själv
