Emelie Iacobi: "Skrota sillen på Midsommar"

Midsommar är äntligen här. En högtid som ofta firas genom att man samlas med sina nära och kära, dansar runt en stång och lite skämtsamt klagar på det typiska svenska midsommarvädret. Midsommar är något som för många förknippas med sång, dans, blommor och glädje. 

Dock inte för alla. När vi tänker på denna somriga och glädjefyllda dag så glömmer vi ofta bort de som får sätta livet till för att traditionen säger det - nämligen fiskarna. På nästan varenda midsommarbord runtom i landet så hittar du bland annat inlagd sill och matjessill.

Det många inte tänker på är att varenda sill var en levande, kännande individ. En individ precis som du och jag, som ville spendera tid med sina nära och kära, och som framför allt ville leva. Visste du att en sill kan leva i upp till 25 år om den inte blir dödad i förtid?

En vän sa till mig en gång när vi diskuterade det där med att äta sill på högtider, att han avskydde smaken, men att han år efter år åt det ändå för att det är tradition. Det är något som jag inte har kunnat släppa sen dess, för jag tror inte att han är den enda som tänker så. Är det verkligen rätt att ta någons liv bara för att det tillhör en tradition?

De flesta av oss skulle svara nej på den frågan om det som diskuterades var dödandet av hundar i Kina eller valjakt på Färöarna. Varför är det helt plötsligt skillnad när fiskarna är offren, och när det händer här i Sverige? 

Fiskar dödas i såna enorma mängder att man ofta räknar det i ton, till skillnad från andra djur som räknas i antalet individer. I fjol fångades till exempel 65 000 ton sill och strömming upp från Östersjön av svenska båtar. Det är så många att det skulle bli väldigt svårt att istället räkna dem i antalet fiskar.

Lite snabbt räknat kan vi se att om alla sillar som fångades upp var fullvuxna och nådde maxvikten på 0,5kg så skulle vi redan vara uppe i 130 000 000 sillar bara där, och det är långt ifrån en majoritet av sillen vi äter som kommer från Östersjön. 

När man räknar dem i ton, och när det gäller såna enorma siffror så blir det väldigt svårt att se individerna. De blir istället objekt och produkter. 

Varje år fångas ca 19 miljarder vilda fiskar bara i Svenska vatten. Ungefär 5 av dessa miljarder äts av människor. Varenda en av dessa miljarder fiskar var lika unika individer som du och jag. Varenda en kunde känna smärta, glädje, sorg och kärlek. Varenda en hade sin egen unika personlighet och sina egna intressen. 

Tyvärr glöms fiskarna ofta bort när det pratas om djurs rättigheter. De flesta av oss har aldrig riktigt haft en personlig relation med en fisk, som vi haft med andra djur. Det är inte ofta vi får chansen att titta en fisk i ögonen eller se den leka i sin naturliga miljö. 

Är det därför vi ser dem som mindre värda? Om fiskarna levt bland oss på land, och tydligare kunnat visa oss sin intelligens, sin personlighet och sina ansiktsuttryck, hade de förtjänat att leva mer då? 

Kan vi inte försöka hjälpas åt och ge fiskarna en trevlig midsommar i år? Det har aldrig varit lättare att välja veganskt. Fråga din lokala livsmedelsaffär efter Svill - det veganska alternativet till sill. Vill du ha ytterligare hjälp att ta mer djurvänliga val och testa på en vegansk livsstil så är det ett utmärkt tillfälle just nu. 

Djurrättsalliansen har nämligen dragit igång den stora veganutmaningen, där man helt gratis kan få all hjälp och stöttning man behöver för att testa att leva veganskt en månad med start varje måndag. 

Tillsammans kan vi förändra hela världen för dessa individer. 

Emelie Iacobi