Marcus Birro: Tack EU för brandflygen

Lite i skuggan av de stora frågorna har den om EU skramlat lite tyst här och där. Under Almedalsveckan valde Liberalerna att ta strid för EU eftersom SD sades sig vilja ha en folkomröstning om Sverige, likt Storbritannien, ska lämna EU.

Sverige har blivit en rätt trött hemmakatt. Vi snurrar ihop oss i vårt favorithörn och drar svansen omkring oss. 

Jag tror det är en rätt skadlig utveckling.

Tanken på att vi hör ihop är en tanke som i förlängningen förhindrar krig. Det var på den tanken EU bildades en gång.

Sedan kan man tycka en väldig massa om hur EU fungerar, och inte fungerar. Men EU finns. Vi är nu sedan snart tjugofem år med i en union som bildades för att bibehålla fred och underlätta för människor att röra sig fritt mellan gränser. 

EU bildades för att vi som olika nationer skulle ha en gemensam plattform att samlas på. Och hämta hjälp ifrån.

Igår tog jag en hysteriskt genomsvettig löprunda. Det knastrade under fötterna. Solen gassade. Det var över 32 grader. Det var varmare än i Rom. Det var hysteriskt. Gräset under mina fötter lät som torkade snäckskal där jag sprang. 

Jag lyssnade på SR P1 och under den timma jag var ute hörde jag sändningsledningen gå in tre gånger och rapportera om gräs– och skogsbränder bortanför all kontroll runt om i Sverige. Tjugo minuter över 17 (mitt i en hysteriskt uppförsbacke) hörde jag hur en person från en kommun berättade att Sverige hört av sig till EU för att fråga om flygplan som kunde komma hit och vattenbomba våra skogar.

Det är inte första gången det händer. För några år sedan drabbades Sverige av våldsamma skogsbränder och då hjälpte bland andra Italien till med flygplan och personal. 

Italien är ett land som ofta målas ut som ett glidar-land. Sköna lallare med för mycket fritid som sitter i luftkonditionerade rum och stämplar papper istället för att få saker gjorda. Men Italien är ett av världens största industriländer. Italien är ett land som får saker gjorda, också på en gigantiskt stor nivå. 

Medan svenska politiker satt med fingrarna i julgröten under tsunamikatastrofen 2004 så skickade Italien flera stora militärplan till det drabbade området. Varje dag genomför italienska räddningsfartyg humanitära stordåd på Medelhavet.

Också denna gång hjälper Italien Sverige med flygplan.

Det är så här praktisk solidaritet går till. Man hjälper varandra. 

Tänk om det sitter någon surmulen, inrökt gammal gök i en stuga i en brinnande skog och hatar allt som har med EU att göra som tycker att gränser ska byggas istället för att rivas, och så ser och hör han ett stort, mullrande flygplan ovanför skallen och det planet bär italiensk flagga men det är här, under vår himmel, för att rädda våra skogar, rädda vår natur, rädda våra djur och i förlängningen också rädda just honom.

Så ser också praktisk solidaritet ut. Detta är EU.

Man kan klaga på mycket. Att klaga och hata kräver så lite. Men att faktiskt resa sig från sitt jämmer och försöka få den stora bilden kräver lite mer av oss. Det är inte enkelt och du behöver inte rusa runt som en drucken med tusen EU-flaggor i händerna. 

Men se också unionens förtjänster. Det är delvis tack vare EU som vi kommer kunna släcka skogsbränderna som härjar just nu.

Jag kom hem från löprundan och tog en lång iskall dusch. Då hörde jag att det bara tog några timmar från det att Sverige ansökte om hjälp till att Italien beslutade sig för att skicka några plan. Detta trots att även Italien är drabbat av värmen och torkan.

Solidaritet är inte så dumt ibland.

Marcus Birro,
Författare