Som besökare på Nyheter24 samtycker du till användandet av s.k. cookies och adblockeridentifiering för att förbättra din upplevelse hos oss. Jag förstår, ta bort denna ruta!

"Med makt följer ansvar och därmed även konsekvenser"

Socialtjänsten består av vård, äldreomsorg, stöd till missbrukare och mycket mer.
1 av 1

Konstantin Meleounis anser att de få medarbetare som ge socialtjänsten dåligt rykte bör och skall inte stå över lagen.

Privat & Fredrik Sandberg TT/TT

Debatt | 18/07/2018 10:44

"Majoriteten av socialsekreterare försöker göra sitt yttersta för att handla professionellt och opartiskt. Men samtidigt vore det okritiskt att inte inse att det finns några få som ändå agerar på ett sätt som inte är förenligt med socialtjänstlagen"

Detta är åsiktstext i form av en debattartikel. Åsikterna är skribentens egna och inte Nyheter24:s.

De få medarbetare som ge socialtjänsten dåligt rykte bör och skall inte stå över lagen. Tjänstemannaansvar bör förstärkas via parlamentarisk reformering liksom en ny tillsynsmyndighet som förskonas av eventuella kopplingar mellan forna socialsekreterare och tjänstemän inom tillsynsmyndigheten bör uträttas för att höja rättssäkerheten inom denna sektorn. 

Det bör också ges stöd (och uppmärksamhet) till socialsekreterare som bestämmer sig av att tala ut om olägenheter och dåligt arbetsklimat inom socialtjänsten.

Jag tror att de flesta av oss kan vara överens om socialtjänstens nödvändiga funktion. När det finns medborgare som behöver samhällets omsorg både inom den ekonomiska delen och inom vårddelen så utgör socialtjänsten en viktig och många gånger avgörande instans; det är en grundpelare för välfärden inom vårt svenska samhälle. 

Vi kan även vara överens om att den allra största majoriteten av socialsekreterare försöker göra sitt yttersta för att handla professionellt och opartiskt. Men samtidigt vore det okritiskt att inte inse att det finns några få som ändå agerar på ett egenmäktigt sätt som inte är förenligt med socialtjänstlagen och att dessa få kan ödelägga många medborgares liv och existens.

Det kommer fler och fler rapporter om en arbetsmiljö inom socialtjänsten som kännetecknas av hög och stressigt tempo, överbelastning, hög personalomsättning och sjukskrivningar och utbrändhet; komponenter som är ytterst uppseendeväckande och borde engagera våra politiker och vårt samhälle i högre grad.

Vi kan ytterligare komma överens om att människans natur inte är konstruerad på ett sätt som är självständigt från extern miljöpåverkan. En till exempel medelmåttig och relativt nyrekryterad tjänsteman blir inte en bättre sådan när han/hon hamnar i en destruktiv arbetsmiljö. Detta gäller även en äldre och erfaren tjänsteman.

Det finns en allvarlig komplexitet i yrket som socialsekreterare, vilket gör detta både svårt och unikt. Denna komplexiteten bygger på att socialsekreterares uppdrag är tudelat i:

a) God vård, servisuppdrag, respekt för varje individ och välbemötande

b) Myndighetsutövning (och vård)

Både a) och b) är menad att implementeras i enlighet med socialtjänstlagen, regeringsformen, föräldrabalken , barnkonventionen, konventionen för mänskliga rättigheter med mer. I båda delarna fordras även ett beslutsfattande och att fatta beslut som påverkar riktningen för andra medborgares existens kan inte klassas som enkelt. 

Det är inte svårt att förstå att denna yrkesutövning kräver särskilda kompetenser och personlighetsegenskaper som bör åtminstone vara angelägna till att arbeta opartiskt, emotionellt självständigt (att inte påverkas av sin sympati gentemot någon parter i olika tvister) och professionellt.

Det vore ytterligare utopiskt att påstå att just socialtjänsten är förskonad från medarbetare som prestigepositionerar sig, kommer med partiska och undermåliga utredningar och ser sig som helt felfria oavsett vad det handlar om. Underlaget finner man hos JOs och IVOs utlåtande de senaste 10 åren samt (vad gäller arbetsmiljön) från arbetsmiljöverkets utredning från oktober 2016.

Att agera egenmäktigt och utan stöd av lagen tillhör ej ett demokratiskt samhälle och utgör en hög rättssäkerhetsrisk när det inte finns tydliga konsekvenser för inkompetenta och ibland rakt av prestigepositionerade medarbetare inom socialtjänsten

LVU (lagen för tvångsomhändertagande av unga) är ett sådant påtagligt exempel av ett åtgärd som godtyckligt missbrukas genom ett täckmandel som kallas "barnets bästa". Många pappor diskrimineras gravt utifrån renodlade genusperspektivistiska preferenser och genomett ”ideal” som betraktar ”mannen” som mindre lämplig och mindre empatisk i sin ”natur”. 

Detta avspeglar givetvis ej hela socialtjänsten som organisation, men de få som agerar egenmäktigt och mot våra lagar och förordningar måste ha en motvikt av rättsliga konsekvenser. I annat fall är risken för flera tragedier med både barn och föräldrar oundviklig. 

Därmed inte sagt att det inte finns anledning av att tvångsomhänderta barn i mycket svåra och olämpliga familjära kontext där alkoholism, missbruk, svåra psykiska dysfunktioner förekommer, men även där ska lagens intention följas. I vilket fall ska barnen ej utsättas för olika socialexperiment och godtyckliga beslut och några få inkompetenta individer ska inte stå över våra lagar och förordningar. En ny och stark kontrollmyndighet behövs (IVO är inte tillräckligt, de vågar ej motsätta sig sina "gamla kamrater").

Kärnproblematiken är att en liten del av dessa egenmäktiga tjänstemän har mycket svårt att använda sig utav reflektion och självkritik och istället ägnar dem sig åt olika försvarsmekanismer som till exempel reaktionsbildning, bortträngning, regression med mer. Konformiteten inom denna gruppen och lojaliteten mot sin egen hypotes blir styrande för hela utredningsprocessen.

Jag betraktar avsaknad av professionaliteten och opartiskheten (och även substantiell utbildning) som en av de mest skadliga framtida faktorer i vårt svenska samhälle. Jag ser gärna en fördjupad forskning kring rekrytering av olika kompetenser och dess villkoren för att kunna förstå varför dessa psykosociala fenomen uppstår.

Det är ändå så att en ömsesidigt respekt för människans inneboende intellekt och integritet samt en vilja till ett uppriktigt samarbete mellan socialtjänsten och medborgarna borde vara ett fundament i varje mänsklig kommunikation mellan en myndighet och befolkningen.

Konstantin Meleounis,
Leg.lärare i filosofi och psykologi

Håller du med?