Philip Botström, SSU: "Därför går jag i Pride"

Den här veckan fylls Stockholms gator av regnbågsflaggor och människor som firar kärlek, mångfald och frihet tillsammans när Sverige står värd för Europride. För mig som hbtq-person och socialdemokrat är det självklart att delta under Pride-veckan för att stå upp för alla människors rätt att få vara den man är och älska vem man vill. 

För mig är Pride ett uttryck både för en personlig och politisk kamp. Jag växte upp i en liten bruksort i östra Värmland som adopterad och bög. Känslan av att inte passa in och rädslan att sticka ut från mängden var ständigt närvarande under min uppväxt. 

Åren har gått och med stöd av min omgivning och andra förebilder har jag blivit mer självsäker i vem jag är. Men jag vet att det finns så många som fortfarande växer upp med samma gnagande känsla av att känna sig annorlunda och ångest inför att “komma ut ur garderoben”.

För mig handlar Pride både om att motverka sunkiga normer men också om politiska reformer. Jag går i Pride för alla de som varje dag får höra “jävla bög” i omklädningsrummet och för alla de som får blickar på stan för att de håller den de älskar i hand. 

Jag går i Pride för alla de som oroar sig för om deras familj kommer älska dem om de ”kommer ut”. Jag går i Pride för att jag vill leva i ett samhälle där ingen överhuvudtaget ska behöva “komma ut ur garderoben”. För vem förväntar sig av heterosexuella att berätta om sin sexuella läggning till sina föräldrar?

Men hbtq-kampen handlar också om politiska reformer för att förbättra villkoren för hbtq-personer. Vi får ofta höra att vi i Sverige kommit långt när det gäller hbtq- rättigheter och i en internationell jämförelse så stämmer detta. Men vi har fortfarande många utmaningar kvar. 

Ett tydligt tecken på att arbetet är långt ifrån över är MUCF:s rapporter som visar att unga hbtq-personer i Sverige generellt mår sämre än heterosexuella i samma åldersgrupp. I Sverige har även varannan transperson övervägt självmord och många vittnar om diskriminerande behandling i kontakt med myndigheter och sjukvård. Därför måste vi öka kunskapen för att förbättra mottagandet av hbtq-personer i vården och generellt satsa mer resurser på elevhälsan och den psykiatriska vården för att minska den psykiska ohälsan bland unga hbtq-personer. 

Samtidigt som vi har många utmaningar kvar har vi också tagit flera viktiga framsteg bara de senaste åren. Bland annat har en utredning om en modernare föräldraförsäkring som omfattar stjärnfamiljer tillsatts, lika villkor för assisterad befruktning har införts, det straffrättsliga skyddet för transpersoner har stärkts och transpersoner som drabbats av det tidigare steriliseringskravet kan nu ansöka om statlig ersättning. Det är konkreta resultat som gör skillnad tack vare socialdemokratisk politik. 

Hbtq-kampen är också global. I och med att Sverige är värd för årets Europride kommer det internationellaperspektivet ges större utrymme. Det är nödvändigt. För runtom ivärlden kränks hbtq-personers rättigheter dagligen. 

Pride blir då ett sätt att uppmärksamma förföljelsen av homosexuella i Tjetjenien, de hbtq-personer som kränks i Ryssland, Ungern och Litauen, alla de personer som tvingas fly från Uganda på grund avsin sexuella läggning och det faktum att homosexualitet är olagligt i 72 länder, och belagt med dödsstraff i 9 länder.

Sålänge dessa stora orättvisor på grundval av ens sexuella läggning eller identitet finns kvar kommer jag fortsätta gå i Pride.

För att rättigheter som krävts av tidigare generationer inte kan tas för givet. Kampen för allas lika rätt och värde måste föras hela tiden. Ävenefter att regnbågsflaggorna plockats ner från Stockholms gator.

Philip Botström,
förbundsordförande SSU