Har vi gått tillbaka till tiden man la skam på kvinnor?

Jag sitter hemma hos min familj en kväll med mina småsystrar som är 17år gamla och deras fem kompisar. Jag lyssnar lite avundsjuk på deras skvaller och vill också tillbaka till tiden då man vad ungdom. Jag hör hur de kommer in på ett samtalsämne som får min kropp att rysa.

Våldtäkt, övergrepp.

De börjar prata om en nära kompis till dom har blivit våldtagen. Var på en annan tjej i rummet säger: "ja jag har också blivit det för ett år sedan av en kille jag kände. Han drog in mig på en toalett för att prata. Sedan brukade han våld och våldtog mig. Jag kunde inte anmäla han för det skulle skapa massa konflikter då för flera gäng."

En annan utbrister ja jag blev det också för ett tag sedan på en fest av en äldre kille anmälde inte heller.
En tredje säger blev våldtagen vid en badstrand men jag anmälde, hade till och med foton på hur jag såg ut. Men anmälan blev nerlagd.

Hon berättar att på badplatsen att de varit ett gäng och badat hela dagen vid klippor. En kille bland gänget hade velat gått bort en bit för att bada vid en bryggan. De hade gått iväg en bit och han hade smällt till henne i huvudet så hon ramlade ihop. Han ryckte sönder hennes badkläder och våldtagit henne. Under våldtäkten hade han använt slag flera gånger. När han var klar hade han sagt ska vi bada nu och lämnat henne kvar i blod.

Mina tårar var inte långt ifrån, det var sånt som hände på film inte i verkligheten.

Hon berättade att hon inte har besökt badstrand denna sommar alls även fast det har varit den varmaste sommaren på länge. Tyvärr svek samhället henne, rättvisan svek henne. Polisen svek henne, han svek henne. Anmälan blev nerlagd. Medans hon tampar med ångest, upplevelsen, smärtan så går han fri.

Dom är sju stycken och tre av dom har upplevt våldtäkt eller övergrepp.

Jag vill bara krama om tjejerna, jag vill gråta och jag vill skrika. De är 17år, deras liv är framför dom ändå ska de få uppleva sånt här så unga och kommer alltid bära med sig det livet ut.

Jag kunde inte släppa denna händelse. Jag talar om detta för mina vänner. Mina vänner kan relatera och berättar om deras upplevelser. Våldtäkter, övergrepp och tjat sex. De vågade aldrig anmäla.

Jag blir ännu mer förbannad. Hur kan så många unga tjejer och kvinnor känna igen sig som de vore en vanlig sak? Det ska inte vara en vanlig sak.

Jag tar upp detta med min mamma. Min mamma berättar att många av hennes vänner också känner igen sig. Hur många ska behöva uppleva detta innan det tar slut? Varför vågar inte unga tjejer och kvinnor anmäla?

Har vi gått tillbaka till tiden man la skam på kvinnor? Det är 2018 och ändå känns de som vi går tillbaka i tiden där vi la skam över tjejerna och kvinnorna. Där man la locket på och inte pratade om det. Tiden min mormor växte upp pratade man aldrig om det, man anmälde aldrig heller. Ska vi tillbaka till den tiden?

Det händer på busshållplatsen, hemma, solarium, badstränder, fester, skogen, skolan, badhus, omklädningsrum. Det händer både dag, kväll och natt. Det händer runt oss varje dag.

Jag vill bara krama om alla unga tjejer och alla kvinnor och säga det kommer bli bra. Men vad kommer bli bra? De kommer alltid få leva med den smärtan, de kommer alltid vara rädda. Jag vill inte behöva vara rädd om mina systrar så fort de går utanför dörren. Jag vill inte behöva ringa dom på kvällarna och fråga att de mår bra.

Så många unga tjejer och kvinnor som lever i det tysta. Så många som aldrig kommer våga prata om detta, aldrig anmälde. Så många berättelser som aldrig kommer fram, det värker. Det värker att det är 2018 och folk behöver än idag känna skam.

Ni killar som är storebröder, ringer ni era småbröder och kollar att de inte blir våldtagna? Ringer ni dom och kollar så de inte våldtar tjejer?

Ni män och killar som har gjort detta, vad gör ni idag? Tänker ni någonsin på vad ni utsatte dessa kvinnor för? Har ni ånger? Har ni fått barn, är det en tjej?

Jemina Sjögren