Filip Hallhagen: "UG:s granskning – knappast nyanserat"

Uppdrag gransknings reportage i förra veckan är tyvärr ännu ett exempel på hur toleransen för åsikter från extremhögern normaliseras. UG:s ansvariga utgivare skriver i efterhand att programmet är ”nyanserat” och att kulturella faktorer inte påstås vara den enda orsaken till utrikesföddas överrepresentation i statistiken för sexualbrott. 

Programmet utgår från ett antagande att överrepresentationen beror på kulturella faktorer och att det, av politiska skäl, mörkats av forskarvärlden. Det är svårt att förstå hur ett reportage med den utgångspunkten skulle kunna bli ”nyanserat”. Det är snarare så att UG försöker framföra argument som stöder deras antagande. 

Om man läser Ulf Kristerssons och Anna König Jerlmyrs reaktion på SvD Debatt där de slår fast att det, inte går att bortse från sambandet mellan bristande integration och sexualbrott, så förstår man också hur programinnehållet tolkas och kan användas i politiska syften. 

Så, är det verkligen ett problem att grupper av människor pekas ut som ansvariga för enskilda individers handlingar? Finns det frågor som inte får ställas? Till att börja med så blir man än en gång förvånad över hur begreppet utrikesfödda eller invandrare används. Som att detta skulle vara en homogen grupp som alla tillhör samma ”invandrarkultur”. 

Statistik har, enligt UG, sedan 80-talet visat på ett samband mellan sexualbrott och utrikesfödda. Det är intressant med tanke på att de utrikesfödda som kommit till Sverige under dessa fyrtio år kommit från så många olika kulturer.

Att sexualbrott skulle ske på grund av värderingar är inte en sanning såsom Ann Heberlein presenterar det i sin replik i DN 2018-08-24. Hon konstaterar där att ”det är en allmänt accepterad uppfattning att sexuellt våld är det yttersta uttrycket för patriarkala föreställningar”. 

Det är måhända en allmänt accepterad uppfattning i vissa kretsar men knappast i allmänhet. De professioner som arbetar med sexualbrottslingar och har specifik kunskap på området framhåller snarare individuella faktorer som orsak. 

Det säger egentligen sig självt, i Sverige begår vissa inrikes födda svenskar sexualbrott och andra inte, trots att vi delar samma kulturella arv. Orsaken finns att finna i de individuella skillnaderna och inte i de kollektiva likheterna. Om sexualbrott skulle bero på kultur så skulle även pedofiler begå övergrepp på grund av kulturella föreställningar och därmed vara i behov av information om barns rättigheter. Personer som begår dessa brott är psykiskt avvikande individer och att påstå att detta skulle handla om kultur är ett sätt att normalisera ett sjukt beteende.

Finns det då frågor som inte får ställas? Det finns en annan närliggande fråga som inte ställdes i UG:s reportage. Nämligen om det statistiska sambandet kan bero på biologiska skillnader. Det skulle ju på många sätt vara en rimligare fråga att ställa med tanke på att personerna i statistiken kommer från så många olika kulturer. Men de tillhör kanske samma folkgrupper/raser såsom romer, araber, kurder osv, detta har forskningen underlåtit att undersöka i sjuttio år. 

Är det en farlig fråga att ställa? Bör forskningen studera inte bara utrikesfödda utan även personer som är födda i Sverige men har ett annat etniskt ursprung? Är den frågan farligare att ställa än frågan om kultur eller är det i själva verket samma fråga? Skillnaden kan påstås ligga i att kulturer är föränderliga till skillnad från genetiskt arv, de individer som är beredda att konvertera till den svenska kulturen kan med andra ord bli räddade, så det finns hopp. 

Det är dessvärre ingen stor skillnad, även under rasbiologins glansdagar så påstods att individer från lågt stående raser kunde domesticeras och anpassas till att bli mer lika oss, högre stående människor.  

Att detta reportaget sänds i SVT precis innan valet 2018 är oroväckande. Programmet kan knappast påstås vara nyanserat utan har snarare som syfte att skapa opinion men frågan är för vem eller vilka.

Filip Hallhagen,
Socialsekreterare