"Vår svenska demokrati står under attack"

Så har valet ägt rum. Det datum, söndagen den 9 september 2018, som många emotsett med vånda, rädsla och ångest är passerat, och även om utgången av valet inte blev så illa som fanns skäl att befara, är det illa nog ändå. Rädslan och funderingarna på vad man ska göra består.

Vad kommer att hända nu? Går utvecklingen att hejda? Kan man stanna kvar i Sverige eller bör man, vis av erfarenheten, se sig om efter ett nytt hemland medan tid är?

Det här är inga retoriska spetsfundigheter, utan faktiskt vad många människor nu går och funderar på. Det hör till allmän kännedom att Sverigedemokraterna har sina rötter väl förankrade i den nazistiska ideologin, och aldrig i någon verklig mening tagit avstånd från denna.

Att 17 procent av väljarkåren ändå lägger sin röst på Sverigedemokraterna, är ett hån mot demokratin och mänsklighetens långa och dyra strävan bort från barbari och hutlöshet. Det är, med Torgny Segerstedts ord, en förolämpning.

Men 17 procent är inte 100 procent. Det är inte ens nära, och där finns det hopp vi måste ta vara på. Det är fortfarande en förkrossande majoritet som inte har lagt sin röst på Sverigedemokraterna, och det är nog just det många människor har gjort den här gången. Inte lagt sin röst på Sverigedemokraterna.

Demokratin har en inbyggd självförstörelsemekanism i och med att den tillåter, och måste tillåta, antidemokratiska åsikter att höras och ta plats. Av den anledningen måste demokratin försvaras, men alltid med demokratiska metoder. I den stund vi frångår demokratiska metoder har vi inte längre något att försvara.

Vår svenska demokrati står nu under attack. Vi måste agera. Liksom de mörka krafterna har samlat sig, måste nu de goda också samla sig. Åsikterna bland de demokratiska partierna går brett isär i än det ena än det andra, men motståndet mot Sverigedemokraterna förenar, och i förhållande till detta, är meningsskiljaktigheterna trots allt småpotatis.

När det gäller Sverigedemokraterna handlar det inte om höger- eller vänsterpolitik, utan om helt nya livsbetingelser. Förutsättningarna för liv i Sverige kommer att förändras. Det handlar inte längre om bostadspolitik, skattepolitik eller jordbrukspolitik.

Det handlar om människopolitik. Sverigedemokraterna har för avsikt att gallra i den svenska befolkningen, och förutsättningarna för liv i Sverige kommer att förändras radikalt. Många kommer att sakna dessa förutsättningar.

Någon dag efter valet uttalade sig Göran Persson i radions P1 om tillståndet i landet och han avfärdade tanken på en samlingsregering. En sådan kan bara vara aktuell i ett mycket allvarligt läge och där är vi inte ännu, menade Persson. Den som faktiskt var med förra gången nazisterna röstades till makten och har överlevt Förintelsen, kan inte hålla med.

Läget är extremt allvarligt. Under kriget upplevde Sverige nazisthotet som ett utifrån kommande hot, nu kommer det inifrån. Med Sverigedemokraterna som tredje största parti med17 procent av väljarstödet, har nazismen aldrig varit så nära makten i Sverige som den är nu. Det är hög tid att reagera om det inte ska vara för sent. En gång till.

Mot den bakgrunden borde det vara enkelt att komma överens för de som ändå är överens om att bevara den svenska demokratin. Ska Sverige klara denna prövning måste vi lägga bort prestigen och ägna oss åt väsentligheter. Nu handlar det om överlevnad.

Låt gå för lite högre skatter, svälj vinster i välfärden, ge och ta med jämnmod och lägg de mest kontroversiella förslagen på is. Ställ den politiska karriären på paus och lägg band på de taktiska utspelen. Många, förmodligen de flesta av oss, har levt under både borgerligt och socialdemokratiskt regemente och det har gått bra. Det funkar.

Det är sant att ett dylikt agerande inte är optimalt ur demokratisk synvinkel, men när demokratins själva fundament hotas måste de demokratiska krafterna gå samman och bilda bastion mot demokratins utmanare. Förklara för människorna varför ni gör vad ni gör. Förklara att det är för rättsstatens bevarande och för anständighetens och människovärdets upprätthållande. Förklara att ni gör vad ni gör för Sverigedemokraternas väljares skull, ty det vet inte vad de har gjort.

Men ska ni lyckas måste ni göra det rätta. Visa vad ni går för. Visa att ni står för något annat än Sverigedemokraterna, att ni inte längre tänker dansa efter ynkedomens falska lovsång. Visa att omtanke och välvilja alltid är större än hatet och illviljan. Sverige är inte Sverigedemokraternas Sverige. Sverige är frihetens och anständighetens land och förtryckarnas finne i arslet.

Satsa på de människor som kommit på undantag och blivit eftersatta. Vi kan inte tillåta oss att låta människor fara illa, ty då växer desperationen och extremismen och så får vi den situation vi har nu. Vi som har det bra måste kanske stå tillbaka om vi vill fortsätta ha det bra. Andras välfärd är var och ens välfärd, ty vem blir inte beklämd och illa berörd vid åsynen av en medmänniskas armod. Inget välstånd är starkt nog att inte repas i sin självbild när det blir varse sin begränsning.

Situationen är allvarlig. Vi lever i en tid då Sverige och demokratin sätts på prov, och det gäller att bestå provet. Det är inte läge för påfåglar och tuppfäktning, utan nu är det omdöme, eftertanke och hållning som gäller. Ansvaret är tungt och sviktar ni nu kan det få ödesdigra konsekvenser. Nazismen måste till varje pris hållas borta från makt och inflytande. Gör vad som måste göras och visa omvärlden att vi består provet, och att Sverige alltjämt är Sverige.

Petter Jenner,
Gymnasielärare    

Emerich Roth,
Förintelseöverlevare och stiftare av Fonden mot våld för Medmänsklighet