När gympamajjens kreativitet hade en svacka så visste alla vad som gällde: brännboll! Men det fanns vissa typer som kanske tog sporten på lite för stort eller lite för lite allvar.
1. Quittern
Den som bara slog tre fejk-slag och gick och ställde sig på första basen. DU KAN VÄL ÅTMINSTONE FÖRSÖKA ELLER??!?!?!
2. Taktikern
Den som medvetet slog bollen ner i marken. Det var omöjligt att ta lyra, plus att bollfan rullade typ 100 meter medan man sprang nedåtböjd och jagade den som en idiot.
3. Personen som var sämst på lyror, men vägrade inse det
Personen som alltid skrek ”JAG TAR DEN!” men som aldrig. Aldrig. Tog den.
4. Det skrytige
Stajlaren som slog skitlångt och envisades med att springa TVÅ helvarv. Två. Fastän man bara fick poäng för ett.
5. Fegisen
Du har precis slagit ett lagom bra slag. På första bas står en osäker parvel och vågar inte springa. "Jamena... du hinner ju?!"
6. Killgänget
De coola grabbarna som sa "höhö, ta tjej-träet nu" varje gång någon missade.
7. Hybris-personen
Hen som kanske inte riktigt förstod att hen inte var tillräckligt bra för det smalaste slagträt, men som aldrig gav upp.
8. Den kassa brännaren
Brännaren som alltid envisades med att vara brännare men som aldrig tog en enda boll.
9. Gnällspiken
Personer som inte kunde acceptera att de blev brända "jag hade faktiskt lilltån vid konen"
10. Äventyraren
Hen som kastade sig för att hinna fast de redan var brända och gjorde så att alla fick massa grus på sig.
11. Den oäventyrlige
Nästan värre än äventyraren. Den som INTE kastade sig när de inte var brända. Visa lite commitment!
12. Praktarslet
Idioten som skrek "OCH DÅ GÅR ALLA FRAAAAAM" när en tjej skulle slå
13. "Jag bara forstätter"-personen
Personen som blir bränd men fortsätter att springa. Man ba "lol du ska tillbaka 3 koner".
