Läs det här innan du kallar svensk politik för "sandlåda"

Sandlåda, dagis, mobbing. Just nu verkar det som att det pågår en tävling i Sverige där den som kan uttrycka sitt politikerförakt bäst vinner. 

Längst går kanske Expressens krönikör Lotta Gröning som menar att Sverige är ett bubblande hav av missnöje och ilska, och att demokratin i Sverige är död eftersom regeringsbildningen tar lite tid. 

Det har alltså gått drygt tre veckor sen riksdagen röstade ner statsminister Stefan Löfven. Är det så långt svenskt tålamod räcker?

Sju partier gick till val på att inte samtala eller samarbeta med Sverigedemokraterna efter valet. 83 procent av svenska folket röstade på något av dessa partier, helt medvetna om vad de röstade på.

Det innebär att man nu efter valet sitter i en knepig sits – speciellt de borgerliga partierna. En utsträckt hand till SD skulle förmodligen innebära väljarflykt för C och L, och vägen ner till fyraprocentsspärren är inte speciellt lång. Sossarna skulle leva med svekdebatt i decennier om Löfven tog en kaffe med Jimmie Åkesson. Hur svårt är det att begripa?

Det politiska system med ett vänsterblock och ett högerblock håller på att fallera, och vi blir upprörda över att partiledarna inte löser det på en eftermiddag? Jag förstår mig verkligen inte på det här barnsliga hetsandet. 

Demokrati är svårt och måste få ta tid. Det är ingen sandlåda, och man kan inte bara "lösa det". Eller vill vi ha en regering som kanske faller redan innan jul? Vill vi ha nyval på nyval? 

Eller ska vi ha ett land där alla politiker överger ideal och löften bara för att vi inte står ut med ett system där partiledarna inte är överens om precis allting? Hur blev vi så himla ängsliga?

Tre veckor av förhandlingar är inte detsamma som demokratins död eller systemkollaps. Det är demokrati. 

Karl Anders Lindahl, politikredaktör på Nyheter24

Är du nyfiken på hur det kan bli nyval? Det kan du läsa om här