Hej Ulf Kristersson, här är ditt avskedsbrev till svenska folket

Hej Ulf! Karl Anders Lindahl här. Vi har sprungit på varandra några gånger genom åren. 

Jag förstår att du har mycket att göra just nu, med regeringsförhandlingar som håller på att bryta ihop och så. Så jag tänkte göra en ganska schysst grej. 

Jag har skrivit ett utkast till det avskedsbrev du kommer behöva lämna till svensk politik ganska snart – du vet när du måste avgå som partiledare efter att du misslyckats bli statsminister.

Jag tänkte mig ungefär så här, hör av dig om du har några synpunkter: 

"Tjena Sverige. Ulf Kristersson här. Ni vet, 'In i kaklet'-Uffe.

Det har ju inte gått så bra det här med valet. Och ja, vad kan jag säga? Det är mitt fel. 

Det var dumt att lova att inte ens prata med Sverigedemokraterna samtidigt som jag ville avsätta Stefan Löfven till varje pris. 

Självklart gick hela planen ut på att Alliansen skulle bli större än de rödgröna i valet. Var det ett misstag att bara köra på ändå trots att vi blev mindre? Kanske, jag bryr mig inte längre. 

Jag var ju tvungen att försöka! Moderaterna gjorde sitt sämsta val på 16 år och jag hade lovat fixa det. Då kan man inte bara ge upp. Speciellt när jag fick ta över för att städa upp efter Anna. 

Det är som jag brukar skrika åt min familj klockan fem varje morgon innan vi ger oss ut på vår 15 kilometer långa gemensamma löprunda: ”KRISTERSSONS NEVER QUIT!”

Och självklart borde jag fattat att Annie och Jan aldrig skulle mig låta snacka med Jimmie. Men jag var ju tvungen att försöka. 

Men ja, det gick ju åt helvete detta, Alliansen är död och det är typ mitt fel. Och Annies. Och Jans. Och Jimmies. Och Stefans. Förmodligen är Fridolin också skyldig, jag har aldrig gillat den grabben. 

Nu är det dags att påbörja mina memoarer. Jag tror boken ska heta 'Jag försökte åtminstone'. Finns snart hos välsorterade bokhandlare. 

Puss och kram, Ulf. "