Nya Mercedes-AMG GLC 63 testad: Från V8 till hybrid

Mercedes-AMG har länge varit kända för sina karaktärsfulla V8-motorer, och uppståndelsen när vissa modeller gick över till hybriddrift och en fyrcylindrig motor var således stor.

Först ut med den fyrcylindriga hybriddrivlinan var C 63 S, och när jag körde den blev jag ärligt talat lite besviken.

Det handlade inte bara om att V8-ljudet var borta. Kalibreringen av drivlinan kändes också ofärdig, samtidigt som vägegenskaperna var studsiga och kupén var bullrig på motorvägen.

När jag hoppade på flyget mot Barcelona för att köra nya GLC 63 S var jag rädd att finna mer på samma tema.

Siffrorna imponerar

Även om en turbofyra på bara 2,0 liter inte nödvändigtvis är vad vi förknippar med AMG går det inte att förneka att siffrorna är imponerande.

Effekten ligger på 680 hästkrafter och vridmomentet på hela 1 020 newtonmeter, vilket sörjer för att 0-100-sprinten avverkas på bara 3,5 sekunder – trots att bilen väger hela 2,3 ton.

476 av hästkrafterna kommer från bensinmotorn tack vare en förhållandevis stor turbo, som är försedd med en liten elmotor för att säkerställa bra gasrespons.

Elmotorn har en effekt på drygt 200 hästkrafter och driver på bakhjulen genom en tvåstegad växellåda.

Bilen är tekniskt sett en laddhybrid, men batteriet är litet och på ren eldrift kommer man bara 12 kilometer. Snarare bidrar hybridsystemet med extra prestanda och respons.

Högteknologiskt chassi

Även chassit är fullproppat med avancerade tekniska lösningar som ska ge goda vägegenskaper trots bilens massiva vikt.

Luftfjädring med adaptiva stötdämpare är standard, och det är även fyrhjulsstyrning. Som tillval finns även elektromekaniskt styrda krängningshämmare att tillgå.

Även om bilen väger mycket är vikten i alla fall jämnt fördelad i bilen, då det inte finns en tung V8 under huven samtidigt som det ligger ett tungt hybridsystem där bak.

Det bättre paketerade syskonet

Jämfört med C 63 S fick jag ett betydligt mer positivt intryck av GLC 63 S redan när jag slängde in min väska i bakluckan.

I C 63 S tas nämligen halva bagageutrymmet upp av elmotorns växellåda och hybridbatteriet, och det finns således inte mycket utrymme kvar för packning.

I den högre GLC får allt detta plats under golvet, och bagageutrymmet håller således fullt normal storlek.

Komfort som övertygar

När man ger sig ut på vägen blir intrycket än bättre, då bilen med sin luftfjädring, längre fjädringsväg och högre däcksidor framstår som betydligt mer komfortabel än C 63 S vid vanlig körning.

Jag upplever också att mindre vägljud letar sig in i coupén, och att kalibreringen av drivlinan känns mer genomarbetad än i den C 63 S jag körde.

Man har också uppdaterat menyerna för körinställningarna som nu är mer logiska, även om antalet menyer och alternativ fortfarande är förbryllande. Det finns exempelvis hela åtta körlägen.

Som på alla Mercedes-bilar av nyare snitt är interiören lite plastig, och MMI-systemet onödigt komplicerat och tungrott.

En rallybil i lyxförpackning

Väljer man ett av de mer prestandaorienterade körlägena blir man dock genast imponerad.

Bilen känns betydligt mer genomarbetad än C 63 S rent dynamiskt, och kan vid aktiv körning på kurviga bergsvägar närmast liknas vid en lyxig rallybil.

Bilen ger med sin kvicka styrning ett otroligt flinkt och lättfotat intryck, och roterar fint genom de tightaste av kurvor, samtidigt som chassit inte störs av ojämnheter i vägbanan.

På större vägar med snabbare, svepande kurvor trivs bilen också bra, med minimal krängning, god stabilitet i högre farter, och förtroendeingivande bromsar.

Drivlinan är dessutom, sin komplexitet till trots, responsiv i alla lägen.

Maskerar sin prestanda

Det bilen dock inte lyckas leverera är en genuint exalterande körupplevelse om man inte kör som en absolut tok.

Fartkänslan genom kurvorna maskeras effektivt av det kompetenta chassit och den välisolerade kupén, och hur hårt man än trycker plattan i mattan känns bilen aldrig riktigt så snabb som den faktiskt är.

Om det beror på bilens vikt, det ganska generiska motorljudet, eller hur drivlinan levererar sin kraft är svårt att säga.

Alldaglig vid normal körning

Av liknande anledningar känns nya GLC 63 S också betydligt mer alldaglig i normala hastigheter än den förra generationen av modellen. 

Väljer man ett körläge av en mer komfortorienterad prägel känns bilen nämligen i stort sett precis som vilken GLC laddhybrid som helst.

I den gamla bilen räckte det som kontrast att trycka lite hårdare på gaspedalen för att påminnas om bilens kraft och höra det dova V8-mullret.

Ett undantag från regeln

Det största problemet med nya Mercedes-AMG GLC 63 S E Performance är alltså att den nästan är för kompetent, och därmed kan upplevas som lite tråkig i vissa lägen.

De flesta GLC 63 S-köparna kommer troligtvis använda sin bil som en ren vardagsbil. Om bilen vid vardagskörning känns som vilken GLC som helst är då frågan varför man ska betala flera hundra tusen mer för AMG-versionen.

Med det sagt är GLC 63 S en oerhört kompetent prestandabil när andan väl faller på, och känns betydligt mer genomarbetad än sin nära släkting C 63 S.

Sedan- och kombibilar är i regel bättre sportvagnar än motsvarande suvar, men fallet GLC 63 S och C 63 S förefaller vara ett undantag från regeln.

Mercedes-AMG GLC 63 S E-Performance (2023)
Motor: 2-liters radfyra, bensin, elmotor, 680 hästkrafter, 1020 newtonmeter
Kraftöverföring: 9-stegad dubbelkopplingslåda, fyrhjulsdrift
Acceleration: 3,5 sekunder
Toppfart: 275 km/h
Elektrisk räckvidd: 12 km
Vikt: 2 310 kg
Mått (längd/höjd/bredd): 4749/1635/2076 mm
Pris: Från 1 255 600 SEK